Kategori: Val2018

En vecka kvar

2 september, 2018 Val2018 Skriv kommentar

Nu är vi här. Den där veckan jag har väntat på sedan jag först satte min fot på riksdagen för lite mer än ett år sedan. Men nu är det dags: valveckan.

Och därför firas den här helgen med kampanj. I alla dess former. Igår knackade jag dörr på Stora Essingen tillsammans med fantastiska lokala krafter och så fick jag diskutera politik i valstugan på Medis. Jag blir också lite varm i själen när första gångväljare kommer fram och vill prata. Egentligen har jag inte riktigt tid att sitta här och blogga. Jag ska dricka upp mitt kaffe, dra på mig kampanjkläderna och så bär det av för mer dörrknack.

Har jag inte möjlighet att titta in här igen innan valet så vill jag ändå skicka med Sveriges bästa valfilm!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Tankar i valrörelsen

25 augusti, 2018 Val2018 Skriv kommentar
Torgmöte med Beatrice Ask, Ulf Adelsohn och Kristina Axén Olin.

Halva min gårdag spenderade jag tillsammans med den tidigare partiledaren för Moderaterna. Ingen mindre än skaparen av Moderaterna Classic och allt vad det innebär. Han kallas ibland den förste. Ja, jag pratar om Ulf Adelsohn.

Och vilken dag det var. Men Ulf sade något tidigare som slog ann någonstans:
”Jag står här idag, inte för att jag kandiderar till något, utan för att jag tror på våra idéer.”

Just de där orden, det är lite därför jag gör vad jag gör till vardags. För jag innerligt tror på det vi gör och våra liberalkonservativa grunder. Det här är mitt jobb.

Kanske är det också därför jag egentligen vill säga ett stort tack till alla ni hjältar som gör det här ideellt. Att ni är uppe dag som natt och jobbar för ett regeringsskifte med ett ständigt leende på läpparna och där belöningen som vi alla hoppas på är att Ulf Kristersson är blir ny statsminister. Det är imponerande!

(Och egentligen: till mina vänner som är engagerade i andra partier, även de på vänsterkanten, ni gör också ett hästjobb och ni står upp för det ni tror på. Jag beundrar er för det. Jag tycker bara att ni har fel ibland – och Alliansen har ett bättre regeringsalternativ. Så det så.)

Så, det är 15 dagar kvar till valet. 15 dagar som kommer gå otroligt fort. Men det är också 15 dagar kvar av något av det roligaste jag vet, nämligen valrörelsen. Nu tar vi tag i Sverige! 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Back in business

31 juli, 2018 Val2018 Skriv kommentar

Jag är tillbaka! Och det är inte bara jag utan alla mina fantastiska kollegor också, inklusive alla alliansvänner och vi är så redo för att vinna val. Jag tror också på riktigt att det är inställningen man bör ha. 

Ulf Kristersson brukar ständigt återkomma till hoppfullheten som ett nyckelord. I allt det vi gör, gör vi också det med tron på att det finns en hoppfull framtid. Rättigheter, skyldigheter, möjligheter – lika för alla. Det är ju inte enbart Moderaterna som har anammat ett patos som betyder att vi vill se ett bättre Sverige, ett Sverige där barn kan växa upp och bli precis vad man nu vill. Ett Sverige där du har rätt att älska vem du vill. Ett Sverige där du är trygg. Utan vi delar denna bild med Alliansen.

Kanske är det inte full on valrörelse i varenda stuga där ute i landet. Kanske finns det någon som har missat att det ens är val i år? Jag vet inte men jag är också redo för den tid då Sverige bubblar av ett mer genuint intresse för politik. För ideologi. Jag bara önskar att det vore något som man alltid hade med sig – att det alltid vore intressant för en bredare grupp än vad det ofta är idag.

Men jag är som sagt var tillbaka på jobbet igen och redo. Det här innebär också att jag tänker försöka blogga mer under själva valrörelsen – om frågor som ligger mig varmt om hjärtat, vad vi gör om dagarna och så vidare. Men du kanske har en input, fråga eller fundering? Skriv gärna i kommentarerna! Vad vill du veta? 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Expats och val

30 juli, 2018 Val2018 Skriv kommentar

1968 fick svenskar som är bosatta utomlands rätt att rösta i riksdagsvalet. Idag, 50 år senare är det dags för ännu ett riksdagsval. 

Sverige kan ofta stoltsera med en fungerande demokrati med ett högt valdeltagande men tittar man på den grupp som svenska expats utgör så röstade enbart 32 % i förra riksdagsvalet. Varför? Det tänker inte jag spekulera i men jag tycker att med ett medborgarskap – med ett svenskt medborgarskap – så följer rättigheter och skyldigheter (och möjligheter för den delen). Lika för alla. Att just rösta är en av dem sakerna. Det är något man ska vara stolt över.

Valdagen är som sagt var den 9 september och det är drygt en månad dit och tidigare har Demokratiutredningen tagit upp att utlandssvenskar upplever att det är svårt att rösta från utlandet. Det är det inte men det kanske kräver lite framförhållning. Enklast är att brevrösta men det finns även möjlighet att rösta på konsulat samt ambassader från och med den 16 augusti. Om du vill rösta på Moderaterna men inte har mottagit dina röstsedlar så kan du beställa de här!

Men vad tycker Moderaterna om expats?
För det första och mest självklara av allt: Svenskar som är bosatta utomlands ska alltid vara välkomna hem. Mer om vad vi tycker kan du läsa här. Och har du några frågor är du alltid välkommen att höra av dig! Maila gärna: info@moderaterna.se

Lämna kommentar Dela inlägget:

#Almedalen

6 juli, 2018 Almedalen, MUF, Politik, Val2018 Skriv kommentar

Så här nästan en vecka senare efter att jag packade väskan, satte mig på båten och drog till Gotland är jag hemma och kan äntligen reflektera över de fantastiska dagarna i Visby. För summerar man ihop allt så var det ändå fantastiskt trots en del tunga moln på himlen. Men de kan vi ta senare.

Innan jag går vidare så vill jag bara be om ursäkt för den fotobomb som kommer komma, det är liksom lite oundvikligt och då har jag ändå bantat ner bilderna till ett minimum. Men så kan det vara ibland!

Almedalen. Visby. Gotland. Det finns så mycket att säga.

Varning på stan med Carl Bildt, tidigare partiordförande, statsminister och utrikesminister och så min chef, partisekreterare Gunnar Strömmer.

Almedalsveckan firade 50 år i år. Det är alltså 50 år sedan Olof Palme stod på ett flak och pratade till Visbyborna och resten är historia som det så fint brukar heta. Men jag måste säga att jag ändå lämnade ön med en liten obehaglig känsla och det är jag nog inte ensam om. Och roten till den här källan stavas NMR. Det här har i och för sig övertygat mig mer om att det är så otroligt och oändligt viktigt att vi i alla lägen står upp för vår demokrati.

Om någon dag kommer jag åka hem till Ludvika. Staden, eller snarare orten, där jag är född och uppvuxen. Hembygden som NMR nu har förövat oss andra på. Det vill säga: jag kommer åka hem och jag kommer göra allt för att värna om de fantastiska värden som Sverige står för – öppenhet, demokrati, mångfald. Men mer om detta kan vi ta i ett annat inlägg men jag skulle tro att det inte finns någon därute i landet som har missat att NMR störde Annie Lööfs tal och bildade en mur framför Liberalernas tält och det här är inte ens de riktigt, riktigt otäcka sakerna som hände.

Men Almedalen genererade också i riktigt bra samtal och möten. Jag har varit med Gunnar Strömmer nästan överallt – från sändning i SVT, till debatt i halvlek mot sin motsvarighet i (S) Lena Rådström Baastad och så har det rullat på:

Gunnar och Lena i SVT Agenda – efteråt kunde man livechatta med Strömmer.

Har också under de här dagarna haft förmånen att spendera tid med världens bästa ungdomsförbund och träffat andra spännande människor. För det är lite det vad Almedalsveckan egentligen handlar om: möten mellan människor. Och magiska saker kan ske när vi pratar med varandra. Vi tycker inte lika alla gånger men det är det som är så fint med en demokrati: Man får liksom göra det.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Nedräkning & tidspann

16 juni, 2018 Politik, Tankar, Val2018 Skriv kommentar

Just nu känns det som att dagarna och veckorna springer iväg. Och där min kondition är lite dålig och jag bara försöker hänga med. Ena foten framför den andra. Men även om det går fort, det är mycket och stundtals även lite jobbigt så är det också fantastiskt, fantastiskt roligt. Det är valår och Almedalen närmar sig med stormsteg. 

I år firar Almedalsveckan 50 år. Och det är mitt premiärår. Bara en sådan sak. Däremot känns det lite overkligt att om två veckor så kommer jag befinna mig i Visby och det kommer vara kvällen innan Moderaternas dag. Det är just vid sådana här tillfällen som jag inser att det gr fort när man har roligt. Ibland alldeles för fort och jag måste nästan nypa mig armen och komma ihåg att njuta av resan. För det är någon av en resa.

Här den 12 juni så firade jag ett år på Moderaternas riksdagskansli. Det betyder också att det är ett år sedan jag tog min masterexamen och lämnade studentlivet bakom mig och även kanske blev vuxen på riktigt. Det betyder också att jag lämnade Bryssel för ett år sedan (staden jag fortfarande är kär i) och jag har kallat Stockholm hemma i ett år. På ett år har jag hunnit med arbete i två utskott och nu är jag knuten till vår partisekreterare i en tid då allt händer – det är ju 85 dagar kvar till valet.

Under ett års tid har jag haft privilegiet att lära känna nya människor och stärka band till de som är mina nära vänner idag. Det händer mycket på ett år. Mitt liv är nog väldigt annorlunda idag än vad det var för ett år sedan. Jag är så enormt tacksam över den möjlighet jag fick när jag blev erbjuden ett jobb som politisk sekreterare för Moderaterna i riksdagen, den möjligheten och den potentialen som mina chefer såg i mig för ett år sedan är något jag alltid kommer vara glad och stolt över. För det har faktiskt förändrat en hel del och det har format min framtid som kommer.

Kom an då, vänstern! Foto: Jonna Thomasson

Men det här inlägget handlar inte om det som har varit egentligen eller om tiden som har gått. Det handlar om den tid som är kvar till den 9 september. Det handlar om att det är nu vi kavlar upp ärmarna, vårt OS hägrar och jag kommer i alla fall göra allt för att Sverige ska få en ny moderatledd alliansregering efter valet.

Lämna kommentar Dela inlägget:

116 dagar

16 maj, 2018 Politik, Tankar, Val2018 Skriv kommentar

Mantrat. Nedräkningen som finns bakom min rygg varje dag på mitt konor i riksdagen. En anledning till varför jag gör det jag gör men främst gör jag det jag gör för att jag verkligen tror på moderat politik. Jag är liberalkonservativ. Jag tror på att alla människor har rätten att forma sina egna liv. Jag tror på ett samhälle med rättigheter, skyldigheter och möjligheter – lika för alla.
(Och se där, jag kunde även smyga in vår nya slogan lite fint.)

Ofta när jag pratar med människor i min egen ålder (dvs någon i 25års åldern där vi alla är födda i början av 90-talet) så säger de flesta att val av yrke, i alla fall när man valde att belåna sig och flytta till en annan stad så gjorde man det för något som man tycker är viktigt och tror på.

Jag tänker på mina vänner som har pluggat till sjuksköterskor för att ni verkligen vill hjälpa människor. Jag tänker på mina vänner som idag är brandmän – ni springer mot det vi andra springer ifrån. Jag tänker på er som idag är utbildade jurister som en vacker dag kommer vara försvarsadvokater och försvarare – ni gör detta för att ni tror på ett starkt rättsystem. Där alla har rätt att prövas inför en oberoende domstol.

Och till mig själv då? Varför gör jag det jag gör? Jo, för jag tror på Sverige. Det är inte svårare än så.

Jag vet däremot att vi lever i en tid då det är lätt att blunda för samhällsproblem och det verkar vara precis lika lätt att skylla ifrån sig på någon annan. Och sådant kan göra mig frustrerad och arg. Jag är i alla fall uppfostrad så att man tar ansvar. Du vill kunna stå på egna ben. Egen försörjning, egenmakt och ett eget liv.

Jag tror på riktigt att det går att förändra Sverige. Det går att förändra världen. Det har gjorts tidigare och det kan göras igen. Men det krävs kvinnor och män. Som står upp när vinden tjuter, som inte sätter sig ned i båten bara för att det är bekvämt, som är en fyr i stormen. Jag jobbar med dessa människor dagligen. Det är inspirerande och ett privilegium. En vacker dag hoppas jag att jag också kan räknas till en av dem.

Idag är det 116 dagar tills en ny regering. Idag är det en ny dag på Moderaternas riksdagskansli.

Partisekreterare Gunnar Strömmer efter Sverigemötet 2018

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

144

18 april, 2018 Politik, Val2018 Skriv kommentar

Så, detta hände idag. Med 144 dagar kvar till valet.

Det vill säga att riksdagen har röstat igenom Alliansens förslag om tjänstemannaansvar. Nu finns det någon som garanterat tänker: Varför? Jo, för att ansvarslöshet gentemot mesborgarna måste få tydliga konsekvenser.
Svårare än så är det inte.

Jag vill bara ändå med detta inlägg uppmärksamma på hur hårt och ihållande arbete lönar sig. I flera år har moderata företrädare drivit den här frågan genom bland annat motioner och idag så nådde man en milstolpe som man så länge har jobbat mot. Det är fantastiskt roligt.

Men annars då? Jo, det är 144 dagar kvar till valet vilket innebär i min värld att nu är det valrörelse. Även om den kanske fortfarande är rätt långt bort för de allra flesta. Men det är fantastiskt roligt att vi nu är igång. På riktigt.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Millennials och ett digitalt val

27 februari, 2018 Tankar, Val2018 Skriv kommentar

1992 – året jag föddes och med det sagt jag är en av dem. En millennial.
Och nästa person som får det att framstå som dåligt, det här är till dig.

Till att börja med så på alla millennials vägnar; sluta klumpa ihop oss till en stor organism och klump där alla tänker likadant och tycker likadant och är likadana. Det är vi inte. Vi är individer, inte amöbor. Och socialism är inte charmigt heller. Men det finns däremot saker som förenar oss. Vi är generationen som växte upp med en mobiltelefon, med internet och med allt vad det innebär. Vi är generationen som upptäckte att världen är rätt tillgänglig alltid och att det kanske inte alltid finns gränser för vad man kan och inte kan göra.

I perspektiv av Sverige är vi också generationen som inte vet om en verklighet utan EU. Fri rörlighet och ett annat sätt att se på saker och ting. Jag tror inte att generationer innan oss har känt sig eller kallat sig för européer men jag vet att vi gör det – oberoende om man anser att EU ska ha mer eller mindre inflytande.

Jag blir också så trött varje gång det fladdrar förbi en artikel i flödet som säger att millennials har noll verklighetsuppfattning, att vi är lata på jobbet och att man som chef inte ska anställa oss. Alltså: på riktigt!? Hur urbota dumt är det inte egentligen? I samma veva borde man ju rimligtvis också skriva artiklar om andra generationers påhittade och negativa karaktärsdrag. Och ja, det finns garanterat millennials som saknar verklighetsuppfattning och som inte sköter sitt jobb men det är inte enbart reserverat för oss. Det är ändå något jag kan lova. Eller lite som man hade kunnat säga i USA: fake news. Sedan kan det mycket väl vara så att vissa saker har serverats på ett silverfat till millennials men där får ni ändå rikta kommentarerna till våra föräldrar. För det är faktiskt orimligt att barn ska ta ansvar över sin egna uppväxt.

Något som ändå sägs vara ett karaktärsdrag för just millennials och 90-taliser är att vi lite är uppvuxna under mantrat “följ våra drömmar” och en positiv syn på saker och ting. Det är ju ändå som är fantastiskt! Låt oss ha detta nu när vi är mellan 20-30. Det här gör oss kreativa, till fantastiska entreprenörer och människor som ser bortom gränser. Förstör det för guds skull inte utan låt oss göra det vi är bäst på.

Just i mitt jobb är det ändå fantastiskt att vara född 1992 och ha detta i bagaget. Ofta de där sakerna som sägs med en liten nedvärderande ton från den så kallade vuxenvärlden  (vilket uppenbarligen måste vara människor som börjar närma sig medelåldern med tanke på den ålder som vi millennials har) så som att vi är drömmare är ändå det som för oss framåt. Vi befinner oss nu i valåret 2018. Ett valår som i många fall kommer utspela sig i sociala medier och på digitala plattformar och då fungerar inte gamla sanningar. Det kommer inte fungera med saker som partierna alltid har gjort bara för att man just alltid har gjort det. Vi måste våga ompröva och tänka nytt. Vilket ändå är det bästa jag vet.

Det här inlägget skulle nog egentligen handla om mer digitala val och mindre millennials men det var inte alls där jag landade. Eller landade tillsammans med dig som läser – vi får ta igen det en annan gång. Jag lovar att jag kommer prata mer om det digitala valet 2018.

Lämna kommentar Dela inlägget: