200 & Fantastic 4

Foto: J.Sandström

Idag är det 200 dagar kvar till 9 september 2018. För en del människor är det en ocean av tid – för mig är det nästan ett ögonblick bort. För en del människor är datumet en helg när det är oklart vilken årstid det egentligen är – för mig (och för många i samma bransch) är det vår D-dag. Det är valdagen.

Utan att säga för mycket så kan jag lova att det märks på mitt jobb. Riksdagen nästan surrar inför allt som är påväg. Flodvågen av valarbete. Och det är magiskt.

För politiken skruvas verkligen upp, överallt i hela landet och det kavlas upp ärmar för att vinna val. Det är ändå något som imponerar stort på mig, oavsett politisk tillhörighet: Det engagemang som finns! Och det är lite svårt att inte bli nostalgisk över dagarna i valstugor, nätterna i minibussar när valaffischer skulle upp. Den ohälsosamma mängden socker och energidryck och gemenskapen. Tack MUF för att jag har fått vara med om det. Och det ska bli fantastiskt roligt att få göra det igen – även om det kanske blir i en liten annan form den här gången. Den här gången är det mitt jobb och mitt mål med mitt jobb. Egentligen är det grundidén bakom det cv som tog mig hela vägen in i riksdagen. Jag vill ha en ny statsminister. Och jag vill att han ska heta Ulf.

Men man blir aldrig så stark som sin svagaste länk, sägs det. Och då måste det ändå ses som rätt fantastiskt att Moderaterna går till val med Alliansen. Vi har fyra superhjältar som ska leda oss och inspirera oss till valseger.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Utmaningar

Photo by Ross Findon on Unsplash

Det finns något gemensamt för alla de som väljer att engagera sig politiskt eller som jobbar med politik, i politiken – för det är det man gör. Hur flummigt och fluffigt det en kan låta. Men det vi har gemensamt är att vi inte blundar för problem och vi gillar utmaningar.

Men det bör ändå poängteras att även om just ovanstående saker är saker som vi har gemensamt så går åsikterna isär. Någons identifierade problem kan vara någon annans  svar. Och finns det inte problem kan problem skapas för att passa en problemlösning. Det är rätt konstigt det där egentligen men det kan ändå konstateras att vart man än hamnar på den ideologiska skalan så gillar vi att tacka samhällsproblem.

2018 är utmaningarnas år. Det är nu vi presenterar planerna för Sverige, inför höstens val. Det är nu arbetet börjar – att övertyga det svenska folket om att vi är det bästa alternativet för landet och för framtiden. Det är en utmaning. Och en ännu större utmaning när intresset för politik är brutalt polariserat. För i ena ringhörnet finns de som andas politik dygnet runt, som sitter bänkade framför Agenda och som mer än gärna twittrar sin ståndpunkt kontra det andra gänget som knappt är intresserade ens på valdagen. Men det är väl lite det ändå som är charmen med min bransch.

Fram tills att vallokalerna stänger den 9 september kommer min största utmaning, tillsammans med mina kollegor och partiföreträdare kämpa för en valvinst: det är årets största utmaning.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Filterbubblor, fake news och valår

Det sägs att valåret 2018 kommer bli det smutsigaste någonsin i svensk politik… Men är det någon som har hört någon politisk företrädare säga detta? Någon politisk tjänsteman? Någon som arbetar med politik? Om vi bortser från journalister.

Hej valår 2018! Det ska bli fantastiskt roligt att få umgås med dig, trots att jag antagligen inte kommer vilja veta av dig i slutet – men så är det i och för sig alltid. Så här inleds årets första blogginlägg. Definitivt inte något som kommer ge mig en Pulitzer någon gång inom de närmsta eonerna men det är ändå dagens sanning. Det har varit tyst från mig ett tag men i och med ett nytt år, ett nytt valår så kommer jag antagligen checka in här mer regelbundet. Faktum är ju att sedan jag började på Moderaternas riksdagskansli så pratar jag politik hela dagarna, jag är politik alltid, och därför har tyvärr bloggen hamnat på efterkälken. Men det ska det bli ändring på och jag ska skärpa till mig. För det finns så mycket att skriva om!

Ett valår är OS i politik. Vi är redan inne i slutspurten men medborgarna tror att vi står i startblocken. 

Och ungefär så är det. I höstas hade Moderaterna en arbetsstämma och här togs riktlinjerna på riktigt för vad vi tycker och tänker. Och idag kanske det blev ännu mer tydligt när Gunnar Strömmer höll en presskonferens och pekade ut våra prioriterade politiska områden inför höstens val. Grunden är: (1) Ekonomi och jobb. (2) Lag och ordning. (3) Invandring och integration. (4) Skola och välfärd.

Det här med sociala medier: finns det inte en risk för filterbubblor och fake news? Hur ska de som får rösta i sitt första val veta vad som är sant eller inte? 

Meningen här ovan, sägs den verkligen? Har den på riktigt uttalats? Svaret är ett sjungande ja. Det har det och många gånger också. Ofta av en äldre generation och det är inte särskilt förvånande eller spännande heller för den delen men sociala medier kommer vara så otroligt viktigt i valrörelsen. Finns studier som visar att majoriteten av alla svenskar konsumerar sina nyheter via sociala medier. Det är inga konstigheter med det men det ställer krav på oss som människor att titta ett extra varv vem som är avsändaren men samtidigt: vem köper en insändare av en arg granne i lokaltidningen direkt bara för att det är lokaltidningen? Om några år är jag övertygad om att vi kommer tycka att den här debatten är skev och de som skriker högst om sociala mediers negativa inverkan är de som inte är användare själva och inser hur positivt det kan vara. Men ja, filterbubblor och fake news som sagt var men som motvikt har vi sunt förnuft och det ska man inte förminska.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Game on

Kalla det Uffe-effekten. Att Sverige behöver mer borgerlighet eller vad som nu känns bäst. Men ingen kan i alla fall hävda något annat än att M har ökat i den senaste opinionsundersökningen!

Förändringens vindar och vi går in i valår. Och skillnaden på en månad är stor.

På Twitter, bland mina MUF-vänner, trendar just nu #uffe2018 och jag det säger ändå något. Det finns en optimism nu när vi går in i valrörelse. Och vi gör det för att vi tror på frihet. Vi tror på att staten ska finnas för de som behöver den, den ska vara stark men inte stor. Vi tror på att det alltid ska löna sig att gå till ett arbete framför bidrag. Och vi tror på att du alltid är bättre lämpad än Stefan Löfven att ta beslut över ditt liv och vilken väg du vill gå.
Jag kan rada upp så mycket mer men jag stannar här.

De rödgröna har enligt DN/Ipsos mätning från igår 41 %. Alliansen har också 41 %. Det är game on! Och jag vill se det här gänget i ledningen och med ansvaret för vårt land från och med hösten nästa år. För Sverige förtjänar bättre än den regering vi har nu.

Lämna kommentar Dela inlägget: