En vecka kvar

Nu är vi här. Den där veckan jag har väntat på sedan jag först satte min fot på riksdagen för lite mer än ett år sedan. Men nu är det dags: valveckan.

Och därför firas den här helgen med kampanj. I alla dess former. Igår knackade jag dörr på Stora Essingen tillsammans med fantastiska lokala krafter och så fick jag diskutera politik i valstugan på Medis. Jag blir också lite varm i själen när första gångväljare kommer fram och vill prata. Egentligen har jag inte riktigt tid att sitta här och blogga. Jag ska dricka upp mitt kaffe, dra på mig kampanjkläderna och så bär det av för mer dörrknack.

Har jag inte möjlighet att titta in här igen innan valet så vill jag ändå skicka med Sveriges bästa valfilm!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Tankar i valrörelsen

Torgmöte med Beatrice Ask, Ulf Adelsohn och Kristina Axén Olin.

Halva min gårdag spenderade jag tillsammans med den tidigare partiledaren för Moderaterna. Ingen mindre än skaparen av Moderaterna Classic och allt vad det innebär. Han kallas ibland den förste. Ja, jag pratar om Ulf Adelsohn.

Och vilken dag det var. Men Ulf sade något tidigare som slog ann någonstans:
”Jag står här idag, inte för att jag kandiderar till något, utan för att jag tror på våra idéer.”

Just de där orden, det är lite därför jag gör vad jag gör till vardags. För jag innerligt tror på det vi gör och våra liberalkonservativa grunder. Det här är mitt jobb.

Kanske är det också därför jag egentligen vill säga ett stort tack till alla ni hjältar som gör det här ideellt. Att ni är uppe dag som natt och jobbar för ett regeringsskifte med ett ständigt leende på läpparna och där belöningen som vi alla hoppas på är att Ulf Kristersson är blir ny statsminister. Det är imponerande!

(Och egentligen: till mina vänner som är engagerade i andra partier, även de på vänsterkanten, ni gör också ett hästjobb och ni står upp för det ni tror på. Jag beundrar er för det. Jag tycker bara att ni har fel ibland – och Alliansen har ett bättre regeringsalternativ. Så det så.)

Så, det är 15 dagar kvar till valet. 15 dagar som kommer gå otroligt fort. Men det är också 15 dagar kvar av något av det roligaste jag vet, nämligen valrörelsen. Nu tar vi tag i Sverige! 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Back in business

Jag är tillbaka! Och det är inte bara jag utan alla mina fantastiska kollegor också, inklusive alla alliansvänner och vi är så redo för att vinna val. Jag tror också på riktigt att det är inställningen man bör ha. 

Ulf Kristersson brukar ständigt återkomma till hoppfullheten som ett nyckelord. I allt det vi gör, gör vi också det med tron på att det finns en hoppfull framtid. Rättigheter, skyldigheter, möjligheter – lika för alla. Det är ju inte enbart Moderaterna som har anammat ett patos som betyder att vi vill se ett bättre Sverige, ett Sverige där barn kan växa upp och bli precis vad man nu vill. Ett Sverige där du har rätt att älska vem du vill. Ett Sverige där du är trygg. Utan vi delar denna bild med Alliansen.

Kanske är det inte full on valrörelse i varenda stuga där ute i landet. Kanske finns det någon som har missat att det ens är val i år? Jag vet inte men jag är också redo för den tid då Sverige bubblar av ett mer genuint intresse för politik. För ideologi. Jag bara önskar att det vore något som man alltid hade med sig – att det alltid vore intressant för en bredare grupp än vad det ofta är idag.

Men jag är som sagt var tillbaka på jobbet igen och redo. Det här innebär också att jag tänker försöka blogga mer under själva valrörelsen – om frågor som ligger mig varmt om hjärtat, vad vi gör om dagarna och så vidare. Men du kanske har en input, fråga eller fundering? Skriv gärna i kommentarerna! Vad vill du veta? 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Expats och val

1968 fick svenskar som är bosatta utomlands rätt att rösta i riksdagsvalet. Idag, 50 år senare är det dags för ännu ett riksdagsval. 

Sverige kan ofta stoltsera med en fungerande demokrati med ett högt valdeltagande men tittar man på den grupp som svenska expats utgör så röstade enbart 32 % i förra riksdagsvalet. Varför? Det tänker inte jag spekulera i men jag tycker att med ett medborgarskap – med ett svenskt medborgarskap – så följer rättigheter och skyldigheter (och möjligheter för den delen). Lika för alla. Att just rösta är en av dem sakerna. Det är något man ska vara stolt över.

Valdagen är som sagt var den 9 september och det är drygt en månad dit och tidigare har Demokratiutredningen tagit upp att utlandssvenskar upplever att det är svårt att rösta från utlandet. Det är det inte men det kanske kräver lite framförhållning. Enklast är att brevrösta men det finns även möjlighet att rösta på konsulat samt ambassader från och med den 16 augusti. Om du vill rösta på Moderaterna men inte har mottagit dina röstsedlar så kan du beställa de här!

Men vad tycker Moderaterna om expats?
För det första och mest självklara av allt: Svenskar som är bosatta utomlands ska alltid vara välkomna hem. Mer om vad vi tycker kan du läsa här. Och har du några frågor är du alltid välkommen att höra av dig! Maila gärna: info@moderaterna.se

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Ljudet av hopp

 

 

Jag skulle kunna ägna inlägget åt att rikta kritik och göra partipolitik av de bränder som härjar i Sverige just nu. Men det är att plocka billiga politiska poäng och det gynnar faktiskt inte någon. Om inte så är det smaklöst när vi har människor som evakuerar sina hem, som ser sitt leverbröd brinna upp och där katastrofen faktiskt är här. Så jag tänker istället fokusera på det hoppfulla – på det som gör att de här bränderna kommer vi prata om, likt den i Västmanland 2014, men vi kommer att prata om det som det där tillfället när vi alla insåg hur otroligt bra och ödmjuk man blir inför det faktum att det finns så mycket mer än elände och krig när man pratar om stater som interagerar med varandra. Det finns gånger då vi ställer upp för varandra. Det finns gånger då jag är stolt och ödmjuk inför mänskligheten. Det finns gånger då jag påminns om varför EU är EU och varför jag alltid kommer vara dess största förespråkare (även om det finns gånger jag är väldigt kritisk).

Den Europeiska Unionen, vi har så mycket att tacka detta projekt för i början så var det just det, ett projekt. Men när Sverige står i brand så finns unionen där. Lite som en förälder som rycket in när det behövs, som håller ihop alla syskon och ibland säger till på skarpen när det ballar ur. Och lite som en förälder så lägger sig EU i vissa saker som de inte alls behöver. Men kanske är det lite av en förälders jobb också?

Varje morgon och varje kväll passerar brandflygen över mitt huvud. Och jag ser alltid till att jag står på terrassen så att jag verkligen känner när de åker förbi. För det gör man och man blir ödmjuk inför den hjälp men också den beslutsamhet som finns att ja, det brinner men vi vet ju alla att eld går att släcka. Det är ju bara lite tuffare när över 15 000 ha brinner. Men det är inte omöjligt. Kom ihåg det: det är inte omöjligt.

Det värmer i alla fall mitt hjärta (och många andras hoppas jag på) att EU:s medlemsländer finns där för oss och vår granne Norge. Man ska inte glömma av Norge i det här. Och man ska heller inte glömma av att bakom varje flagga så finns det människor. Ja, de gör sitt jobb. Det tänker jag inte argumentera emot men att sätta sig i brandbilar från Polen och Tyskland och åka till norra Sverige, det gör man inte på en kvart. Brandflygen från Italien och Frankrike är ovärderliga. Hjälpen vi får är ovärderlig. EU är ovärderligt. Glöm inte av det när bränderna är släckta.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 
 

Unga & politik

De senaste veckorna har nyheterna också kretsat kring det faktum att de politiska ungdomsorganisationerna backar i antalet medlemmar. För mig som har en bakgrund och fortfarande är en del av MUF är detta något jag tycker är fruktansvärt synd. Samtidigt är det heller inte särskilt förvånande.

Däremot vill jag ändå säga till alla de som tror att det är för att unga inte bryr sig om samhället, om politik eller vad det nu kan vara. Så är det definitivt inte. Unga idag är oftast mer medvetna än tidigare skillnaden är kanske att 1. partipolitiken lockar inte eller 2. du har aldrig kommit i kontakt med partipolitik.

Och jag tror egentligen att just punkt nummer två är en rätt stor bidragande faktor. Enligt 1 kap 5a§ i Skollagen så har rektorn mandat att säga ja eller nej till om politiska ungdomsförbund ska få sprida sitt budskap inne på en skola. Vad man nu tycker om det låter jag vara osagt men att förhindra att ungdomsförbunden får finnas där unga finns – det behöver man inte vara ett geni för att räkna ut vad det egentligen får för effekter.

Astrid Lindgren sa en gång:

Allt stort som skedde i världen, skedde först i någon människas fantasi. 

För det är där det börjar. För att framtiden ska vara ljus behövs det unga som intresserar sig för den redan idag.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

#Almedalen

Så här nästan en vecka senare efter att jag packade väskan, satte mig på båten och drog till Gotland är jag hemma och kan äntligen reflektera över de fantastiska dagarna i Visby. För summerar man ihop allt så var det ändå fantastiskt trots en del tunga moln på himlen. Men de kan vi ta senare.

Innan jag går vidare så vill jag bara be om ursäkt för den fotobomb som kommer komma, det är liksom lite oundvikligt och då har jag ändå bantat ner bilderna till ett minimum. Men så kan det vara ibland!

Almedalen. Visby. Gotland. Det finns så mycket att säga.

Varning på stan med Carl Bildt, tidigare partiordförande, statsminister och utrikesminister och så min chef, partisekreterare Gunnar Strömmer.

Almedalsveckan firade 50 år i år. Det är alltså 50 år sedan Olof Palme stod på ett flak och pratade till Visbyborna och resten är historia som det så fint brukar heta. Men jag måste säga att jag ändå lämnade ön med en liten obehaglig känsla och det är jag nog inte ensam om. Och roten till den här källan stavas NMR. Det här har i och för sig övertygat mig mer om att det är så otroligt och oändligt viktigt att vi i alla lägen står upp för vår demokrati.

Om någon dag kommer jag åka hem till Ludvika. Staden, eller snarare orten, där jag är född och uppvuxen. Hembygden som NMR nu har förövat oss andra på. Det vill säga: jag kommer åka hem och jag kommer göra allt för att värna om de fantastiska värden som Sverige står för – öppenhet, demokrati, mångfald. Men mer om detta kan vi ta i ett annat inlägg men jag skulle tro att det inte finns någon därute i landet som har missat att NMR störde Annie Lööfs tal och bildade en mur framför Liberalernas tält och det här är inte ens de riktigt, riktigt otäcka sakerna som hände.

Men Almedalen genererade också i riktigt bra samtal och möten. Jag har varit med Gunnar Strömmer nästan överallt – från sändning i SVT, till debatt i halvlek mot sin motsvarighet i (S) Lena Rådström Baastad och så har det rullat på:

Gunnar och Lena i SVT Agenda – efteråt kunde man livechatta med Strömmer.

Har också under de här dagarna haft förmånen att spendera tid med världens bästa ungdomsförbund och träffat andra spännande människor. För det är lite det vad Almedalsveckan egentligen handlar om: möten mellan människor. Och magiska saker kan ske när vi pratar med varandra. Vi tycker inte lika alla gånger men det är det som är så fint med en demokrati: Man får liksom göra det.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Ända in i kaklet!

– Är ni redo? Känner ni er redo?
– Vi är redo. Tror jag i alla fall.

Nu är det två dygn tills jag har klivit i land på Gotland och vi kickar igång veckan som alla har längtat efter eller haft en skräck inför. Och med alla menar jag vi som befinner oss i bubblan. Någonstans måste man ändå påminna sig själv om att det finns människor som inte är ett dugg intresserade av vad som händer (eller inte händer) under Almedalsveckan.

Jag är där söndag-onsdag så är det någon där ute i etern som vill mötas upp – don’t be shy! Hör av dig!

Jag åker naturligtvis för att jobba och det kommer bli fantastiskt roligt. Samtidigt ska jag erkänna att jag också är lite nervös inför den uppgift jag har framför mig, för det är trots allt mitt första år i Almedalen. Däremot tänker jag att det kära Pippi-citatet kommer väl till pass: ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag säkert!” Ett mantra man egentligen alltid borde ha med sig, som att våga satsa för att vinna fast bättre.

Almedalen för mig markerar egentligen två eller kanske tre saker:
1. Det är verkligen valår.
2. Det är VERKLIGEN valår.
3. Det är också nästan snart dags för lite semester innan valrörelsen drar igång.

Men först Almedalen och ända in i kaklet!

Mitt mål med veckan är att jag ska hinna träffa nya, intressanta människor. Knyta kontakter för framtiden. Inspireras och utmanas. Men framför allt: ha roligt!

Lämna kommentar Dela inlägget: