Behåll fokus – snälla!

I måndags hölls en debatt i riksdagen med anledning av #MeToo-uppropen men jag måste ändå säga att jag är besviken på att gensvaret inte handlar om vad som sades under debatten utan snarare på antalet ledamöter som var där. Och är det just detta man väljer att kritisera? Då har man faktiskt missat något.

I riksdagen debatteras ständigt så oändligt viktiga frågor, där ibland Me Too. Men jag har nog hittills aldrig varit med om att det är rört upp så mycket känslor över hur många ledamöter som fanns på plats inne i plenumsalen. Sanningen är att det är fullt hus vid riksdagens öppnande och vid voteringar – annars gör våra folkvalda andra saker och med det sagt: Ingen fråga är därför mindre prioriterad. Alla folkvalda partier i riksdagen representerades i måndags av en person – denna person förde partiets talan. Om sedan det var 300 personer i salen eller 4 avgör inte vilken politik som framförs eller var våra folkvalda står i frågan. Att flytta fokuset från den politik som presenterades och hur partierna var samstämmiga mot att det enbart var 3 manliga riksdagskollegor i salen förringar betydelsen av Me Too. Och jag förstår att alla inte ser på saken på samma sätt och anser att avsaknaden av representation av det manliga könet gjorde att frågan inte belystes, att den inte togs på allvar och att de manliga ledamöterna inte tog sitt ansvar: Detta är så fel. Och jag blir frustrerad. Frustrerad över att man inte ser längre än så.

Imorgon kommer anonyma vittnesmål läsas upp av våra folkvalda riksdagsledamöter. Och allt kommer att sändas via riksdagen.se men jag vill ändå, eller jag hoppas så innerligt att diskussionen inte kommer bli ”vem som läste vad” eller ”vem som var där”. Lyssna istället på vad som faktiskt sägs. Lyssna gärna igen på vad som sades under måndagens debatt. Behåll fokus på vad samhället kan göra för att bryta de strukturer som har föranlett Me Too-vittnesmålen.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Mina hjältar och förebilder

Jag vet inte om det finns någon som har missat vad som kan vara dagens mest uppmärksammade krönika. Linnéa Claeson, denna färgsprakande kvinna, har med en text på cirka 2500 tecken sett till att flera av de mest kompetenta människorna jag känner är frustrerade, ledsna och oroliga. Snart är år 2017 över och vi har inte kommit längre. Jag tror inte att det var meningen att texten skulle tas emot på detta vis men samtidigt känner jag också att det inte är så förvånande.

”Jag vill ha en svart kvinna som statsminister. Flator i Regeringen. Romska kvinnor i Riksdagen. En muslimsk polischef i slöja, djurrättsaktivister i departementen och en kvinna från Balkan som försvarsminister. Jag vill att fler bögar ska kunna komma ut i fotbollsallsvenskan och herrlandslaget.”

Så börjar krönikan med rubriken ”Jag vill ha representation – på riktigt” signerat Linnéa Claeson, den 2 december 2017 i Aftonbladet. Och allt jag känner är att det här strider mot allt jag tror på. Jag tror inte på att en människa kan reduceras enbart till kön, etnicitet, ålder eller någon annan intersektionalistisk term. Jag tror inte på att det är de lagstadgade diskrimineringsgrunderna som avgör vilka vi är och jag tror inte på att det finns enskilda människor i vår värld som tar sig friheten att stämpla andra människor med etiketter för att man själv inte är benägen att se bortom dessa.

Jag vill ha Ulf Kristersson som Sveriges nästa statsminister, för att vi delar samma värdegrund och samma tanke på hur Sverige kan bli ännu bättre. Jag vill representeras i riksdagen av dem som för min talan bäst – vare sig det är en kvinna eller man. För sanningen är att det är representation på riktigt. Sedan bryr jag mig inte om sexuell läggning, ålder eller etnicitet.

Mina hjältar och förebilder är inte baserade på utseende utan på kompetens och talang. För saker de brinner för och för saker de gör bra. Mina hjältar och förebilder är en brokig skara egentligen. Här finns min familj, lågstadieläraren, favoritförfattaren, superentreprenörer som egentligen inte ens vet om att jag finns. Här finns busschauffören som sa till, säkerhetsvakten vid riksdagen som alltid hälsar glatt hur tidigt det än är eller hur kallt det än må vara och så de fantastiska människor jag har förmånen att få jobba med varje dag. Det är också en stor skara – för jag inspireras av dessa varje dag.

Däremot är jag fullt medveten om att alla i världen inte ser på världen som jag gör. Alla i Sverige ser inte på Sverige som jag gör och alla hemma i Dalarna har inte samma perspektiv heller. Och det är fint. Det måste få vara så. I ett demokratiskt samhälle mår vi bra av att tycka olika. Och jag håller inte med Linnéa Claeson för fem öre. Vi må vara produktionen av samma årgång, där vi båda fyller 26 nästa år men vi kunde inte se på denna sak mer olika.

Men som en motpol till Linnéa Claesons krönika vill jag att du som har orkat läsa så här långt fortsätter ett tag till. Låt mig få presentera Sakine Madone och en replik i Dalarnas Tidningar.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Hyckleri som paradgren

”Det är häftigt att betala skatt.” Ingen har väl missat det kända citatet från 1994, signerat ett dåvarande statsråd. Då var jag hela två år gammal och hade definitivt inte en aning om vad skatt innebar eller vad Sverige egentligen är. Nu, 23 år senare: inte längre lika blåögd men det som irriterar mig enormt och det skaver är det faktum att personen som uttryckte sig på detta sätt nu också är dömd för skattebrott.

Eller kanske är det inte heller det som skaver mest. Kanske är det politikens bemötande. Vänsterns totala tystnad. Den tigande väggen. För saken är ju den att ingen har missat drevet som uppstod när Svenskt Näringslivs fd ordförande skatteplanerade. Ja, det kanske inte är moraliskt rätt och riktigt men faktum är att ingen lag överträddes. Poängen är: Varför är det okej när vänstern gör saker? Saker som faktiskt inte alls är okej.

För det är just det här jag kan bli så irriterad på. Det är skillnad på de olika blocken. Och av någon anledning så ska borgerligheten förhålla sig till andra spelregler. Vänstern spelar mer efter ”it’s okay when we do it”. Och nej, det är det inte. Jag anser inte att höjda skatter kommer lösa de utmaningar vi har i Sverige men om man nu gör det: Då är det din förbaskade plikt att betala en av världens högsta skatter – utan att blinka. Är du en som värnar om public service? Då betalar du tv-avgiften utan att gnälla. Det finns så otroligt många exempel och jag börjar bli så otroligt trött på den dubbelmoral och hyckleri som finns. Lev som du lär och sluta pracka på andra att det är ”häftigt att betala skatt” när du inte ens själv gör det.

Lämna kommentar Dela inlägget:

#imaktenskorridorer

”Vi började med politik för att vi ville förändra världen och bygga ett bättre samhälle. Vi fick snabbt lära oss att vi kommer att behöva förändra politikens egen värld först. Sexuella övertramp och övergrepp är en del av samhället, och män inom politiken är inga undantag. Många av oss går genom maktens korridorer och ser oss över axeln. Vi är färdiga med det. Nu berättar vi tillsammans om det som borde berättats för länge sedan.”

Så börjar den text där 1300 kvinnor inom politiken tillsammans säger: Nu räcker det. Det räckte för 50 år sedan. För 200 år sedan. Igår och tidigare idag men ingen ska någonsin behöva utsättas för sexuella trakasserier och/eller övergrepp. Och nu får det vara nog.

Jag tror inte att det är någon av oss längre som är förvånad över hur utbrett och vanligt förekommande detta är. Och det är med ett hugg i hjärtat som jag säger att nog har vi tjejer varit fullt medvetna om att sådana här saker händer sedan tidiga tonåren (senast). Det är med en klump i halsen och en begynnande huvudvärk som jag har tagit del av olika berättelser under #imaktenskorridorer och jag skulle bara vilja skicka ut en kram till er alla: Fy, bubblans vad modiga ni är! Och jag känner ändå, vi står nu bättre rustade inför framtiden. För vi står faktiskt tillsammans.

Under #MeToo har också jag berättat om händelser, om sexuella trakasserier men där jag faktiskt (och hur sjukt det än låter) ser att jag kan skatta mig lycklig. Att det inte var värre – för det gör så jäkla ont att inse hur många som har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Hur stora mörkertalen är. Men aldrig mer. Aldrig någonsin mer.

Det är aldrig enbart en kropp som utsätts för något. Det är ens väsen. Ens själ. Den där själen, det där väsendet som ändå tog oss hit som sa att vi vill förändra världen. Vet ni vad? Det här är ett steg på vägen.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Game on

Kalla det Uffe-effekten. Att Sverige behöver mer borgerlighet eller vad som nu känns bäst. Men ingen kan i alla fall hävda något annat än att M har ökat i den senaste opinionsundersökningen!

Förändringens vindar och vi går in i valår. Och skillnaden på en månad är stor.

På Twitter, bland mina MUF-vänner, trendar just nu #uffe2018 och jag det säger ändå något. Det finns en optimism nu när vi går in i valrörelse. Och vi gör det för att vi tror på frihet. Vi tror på att staten ska finnas för de som behöver den, den ska vara stark men inte stor. Vi tror på att det alltid ska löna sig att gå till ett arbete framför bidrag. Och vi tror på att du alltid är bättre lämpad än Stefan Löfven att ta beslut över ditt liv och vilken väg du vill gå.
Jag kan rada upp så mycket mer men jag stannar här.

De rödgröna har enligt DN/Ipsos mätning från igår 41 %. Alliansen har också 41 %. Det är game on! Och jag vill se det här gänget i ledningen och med ansvaret för vårt land från och med hösten nästa år. För Sverige förtjänar bättre än den regering vi har nu.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

#MeToo

4 av 5 kvinnor har utsatts eller är utsatt för sexuella trakasserier.
1 av 3 kvinnor har utsatts eller är utsatt för sexuella övergrepp.

Siffror som får det att vända sig i magen.

Jag är äldst i en syskonskara på tre systrar och i relation till statistiken ovan är jag arg, frustrerad och rädd. Rädd för att jag inte är en av tre – men rent statistiskt sett så kommer någon av oss bli utsatt för sexuella övergrepp under vår livstid. Och det här är siffror för Sverige.

En av tre. Fyra av fem.

Jag har tappat greppet på antalet gånger jag har blivit tafsad på. Sjukt men sant. Jag har glömt antal gånger någon har stuckit upp sin hand under min kjol på krogen och jag har likväl glömt antalet gånger jag har snurrat runt, fly förbannad med en utskällning i högsta hugg och blivit bemött med ett skratt och antagligen ”du överreagerar bara”.
Nej, vet du vad: Det är inte att överreagera när någon annan tar sig rätt över min kropp. Det är min förbannade rättighet att bli arg! Frustrerad. Och ledsen. För det är en kränkning av mig som individ. Av mitt väsen. Av mig.

När jag är på väg hem sent på kvällen ställer jag mig, likt alla kvinnor jag känner, med ryggen mot räcket på rulltrappan i tunnelbanan. På sådant sätt minimerar vi risken att bli tafsade på. Vi står ogärna ensamma och väntar på kollektivtrafiken och när man väl har klivit på, placerar vi oss strategiskt nära föraren. För vi vet att denna kan larma snabbt om något händer.

Jag vet att alla inte förstår. Och jag förstår att alla inte heller kan förstå. Men vad som går över mitt förstånd är de personer som beskriver #MeToo-kampanjen som ”märklig”. Ja, du läste rätt. ”Märklig!” Och till dig som inte kan relatera: Var glad över att du inte kan det.

Här om dagen fick jag igen ont i magen när man i en panel i Nyhetsmorgon diskuterade just sexuella trakasserier och övergrepp och kampanjen. Där en man i panelen hävdade att man måste få göra bort sig och lite gubbtafsande inte är så fel. JO! Det är det. Och ett nej är fasen alltid ett nej. Och kan inte samhället och individer acceptera att ett nej är ett nej, då måste vi ha till en samtyckeslagstiftning. Där du måste få ett ja.

Det är så mycket jag vill säga och få ned i text. Så otroligt mycket. Men mest av allt är att jag vill att fyra av fem ska bli noll. En av tre ska bli ingen. Men tills dess: Våga säga ifrån! Våga säga nej! Och stötta varandra. Vi behöver det.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Frihet, politik & framtidstro

 

Örebro 2017, arbetsstämma.
När vi ser tillbaka kanske vi kommer att inse att det var just i Örebro som vi satte ned foten. Som vi slog ett slag för friheten och för individen. Där vi lade grunden för en valseger 2018. Det är framtidshopp och det är en framtidstro. Och jag är oändligt stolt över att dagligen få ha just detta i ryggen när jag utför mitt arbete.

Arbetsstämma i Örebro och den avslutades igår. I dagarna fyra har företrädare från hela landet diskuterat politik och satt den kompass och politiska karta som ska vägleda oss fram till valet. Det mesta kan nog fortfarande ses via SVT play eller TV4 play för den som är mer intresserad men som missade sändningarna under helgen.

Däremot kan jag säga att det som jag främst kommer att ta med mig från de här dagarna är och var det tal som Ulf höll. Imponerande och så bra! Och här finns hela talet!

”Sverige behöver världen mer än vad världen behöver Sverige” – Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Partiledardebatt & nystart

Söndagskväll och partiledardebatt: det var verkligheten för många politiska nördar och samhällsintresserade medborgare igår. Fast ska jag vara helt ärlig följde jag Twitter-stormen på bekvämt avstånd från Dalarna och såg debatten på tåget till jobbet imorse. Det fungerade alldeles utmärkt det med. Även om jag inte tillhörde de hängivna twittrarna igår.

Jag känner mig i alla fall glad.
Glad för att min nya partiledare var otroligt bra igår. Och uppenbarligen var det fler än mig som tyckte exakt samma sak. Både Expressen och Aftonbladets undersökningar visar att Ulf gick segrande ur debatten igår. Glädjande och det här är bara en litet smakprov på vad som komma skall, från M:s sida. Tonen sattes med Ulf citat från de första minutrårna: ”Man måste se och våga erkänna problem, människor som inte kommer in på arbetsmarknaden, bidragsberoende och gängkriminalitet.”

Hade du annat för dig igår? Stressa inte SvD har sammanställt huvudpunkterna av debatten och räcker inte det så finns ju alltid svt play.

Jag sa det igår och jag säger det igen: Det är valår och det kommer att gå undan. Att ta sig till jobbet för att arbeta för att Ulf Kristersson ska bli Sveriges nästa statsminister, det är ändå fantastiskt roligt!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Ett kärt återseende

Så otroligt mycket har hänt sedan sist. Alldeles för mycket för att jag ska kunna ta allt från början. Men om vi snabbspolar och hamnar i realtid så är detta min verklighet just nu:

Jag har den otroliga förmånen att få arbeta i hjärtat av svensk politik! Efter min examen från Göteborgs Universitet och avslutad praktik i Bryssel på Mid Sweden European Office har jag flyttat till Stockholm och arbetar som politisk sekreterare för Moderaterna i riksdagen.

Det är utmanande, spännande och galet roligt! I en värld då politiken ställs på sin spets. Där vi får brottas med samhällsproblem, pröva våra egna idéer och guidas av den politiska kompassen. Ideologier och värderingar. Vem är jag egentligen?

Här om veckan uppdaterade jag min Twitter-bio och den lyder nu som följande: ”Kulla, frihetskämpe, storasyster & flexitarian. Politisk sekreterare i näringsutskottet för @nya_moderaterna 💙 Tweets om allt & inget.”  

Där är jag nu. Och det känns fantastiskt bra! Och jag är redo att ta med er på resan igen. Det är nu valår! Så spänn fast säkerhetsbältet, det kommer bli fart och fläkt.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Sunday = fun day!

Och så var det sista dagen på den här veckan. Jag förstår verkligen inte vad som händer med dagarna men de rusar iväg och jag springer efter. Ungefär så i alla fall.

Så uppdatering på EU just nu:
– Det var en aning kaos i veckan med Tusks omval och det kommer nog även vara stormigt efteråt. Jag menar: tror inte att Polen kommer ta det så lättvindigt att man körde över de och struntade i konsensus.
– Arktisomröstningen har en än gång blivit uppskjuten men det ska nu hända nästa vecka! Äntligen!!
– Jag gräver ned mig mer i utsläppsrättigheter och skogsanvändning. Jag är Team ETS och LULUCF nu för tiden.
– Det var toppmöte i Bryssel torsdag – fredag vilket resulterade i trafikkaos!
– Jag besökte NATO i torsdags. Det var otroligt spännande! Och ni som följer mig på Twitter vet att jag köpte en rosa NATO-tröja. Det är lite så jag jobbar känner jag.

Och jag tror att det där kan vara de stora sakerna. Hur som helst, idag är det söndag vilket betyder att jag ska snart gå ned till den lokala marknaden med en house mate. Planen är nog lite kaffe och nya snittblommor. Bara mysa runt egentligen för att ikväll är det dags för jobbmingel. Och vilken jobbvecka jag har framför mig!! (Seak peak följ #OECDonNSPA i sociala medier imorgon.)

Lämna kommentar Dela inlägget: