… förebilder, eller människor som bara inspirerar. Kalla dem vad du vill men jag är helt övertygad om att vi alla har minst en person som vi ser upp till. Oftast flera. Någon på det personliga planet. Någon på det professionella. Och är du i svängen som heter politik så har du garanterat någon eller några människor som inspirerar dig. Kanske var det även någon av dessa som var en del av anledningen till att du började engagera dig?

Jag kan checka av alla dessa rutor. Personer som inspirerar mig är allt ifrån min mamma till Zlatan. På listan finns också Margareth Thatcher, Jane Austin, pappa (naturligtvis!), mina syskon, Stella McCartney… alltså, det är verkligen en salig blandning människor. Här hittar man även Fredrik Reinfeldt, som är en stor anledning till varför jag ens tog steget och värvade mig själv till MUF och som jag kommer få höra tala på tisdag. Och så nuvarande partiledaren för mitt parti: Anna Kinberg Batra.

Och igår kväll så hände detta:

Så jag somnade en aning starstruck. Jag tycker att Anna är vår nästa statsminister och en person som jag verkligen ser upp till därför tycker jag att det är fantastiskt roligt att just hon vill följa mig på Twitter!

Strax efter klockan 9 imorse, svensk tid, höll Donald Trump sitt segertal. Sitt lågmälda segertal måste jag ändå säga. Och i januari kommer han svära presidenteden. Jag vet faktiskt inte vad jag känner. (Eller har ni följt mig på sociala medier under natten och morgonen så har ni nog lite koll ändå.)

Det har inte varit någon hemlighet att politikerföraktet i USA är starkt och att många har ett dåligt förhållningssätt till etablissemanget men att Trump skulle ta hem det är precis som Beatrice Ask (M) sa tidigare i morse: “En käftsmäll.”
Jag har hört många som pratar att idag sörjer vi, imorgon börjar arbetet. Men herregud, arbetet för en bättre värld slutar väl aldrig? Den demokratiska processen kommer inte upphöra. Det är inte så att Obama har rullat tummarna i åtta år och nu får vi ta tag i våra värderingar för att Trump har blivit vald. Jag tror på globaliseringen och rörligheten, frihandelsavtal och rätten till lika rättigheter och skyldigheter. Det gör jag oberoende vem det är som styr och ställer.

Det är många som är chockade idag och jag trodde hela tiden att det skulle bli jämt. Även om jag hade hoppats på en annan utgång. Idag vann missnöjet. Jag hoppas bara på att USA är beredda på de här kommande 4 åren. Det kommer behövas säkerhetsbälten. Och helt plötsligt verkar inte Kanye West 4 president 2020 helt omöjligt heller.

Jag är taggad. Hur taggad är du??

Själv spenderar jag kvällen med Moderata Ungdomsförbundet Göteborg och vår valvaka. Det vill säga, varenda nyhetssändning är igång på de olika monitorerna här på kansliet. Tv4, CNN, Svt & Fox News för att nämna några. Vi tänker inte missa något!

Efter midnatt kommer resultaten rulla in en gång i halvtimmen. Eller snarare prognoserna över resultaten i de olika delstaterna. Jag är faktiskt nervös. Och det är definitivt inte en bra känsla när jag inte kan påverka något. Men vid 05 kommer det definitivt vara klart. Tills dess får jag bara hålla tummarna helt enkelt.

År 1992, i mars, föddes jag. Det börjar bli ett tag sedan nu och mycket har hänt på den politiska arenan sedan dess. Inom en rad olika områden. Främst för att världen blir mindre (eller större beroende på hur man ser det) i och med globaliseringen. Just idag är en sådan där dag då allt kretsar kring politiken. Naturligtvis följer jag maratonsändningarna gällande presidentvalet och jag håller verkligen alla tummar för Hillary Clinton. Följ mig på twitter för uppdateringar under dagen och det gör du här!

Dessutom ska jag snart röra mig in mot universitetet. Även om det kan ta extremt lång tid idag tack vare snön. Det är som att Västtrafik inte riktigt har förstått att det blir snö och vinter varje år och får en chock när det händer… Allt är tydligen 15 minuter försenat idag. Men när jag väl kommer dit (om jag kommer dit) så ska dagen som vanligt handla om svensk migrationspolitik. Det är faktiskt bara två månader kvar tills masteruppsatsen ska lämnas in!

Måndagen den 7 november 2016. Egentligen ingen speciell dag. Men det är också dagen innan den dag som kan ställa hela världen på ända. Dagen innan USA:s presidentval. Det där valet som påverkar, inte bara ett lands medborgare, utan hela världen. Tror att det var Gardell som vid förra valet hävdade att fler än amerikanska medborgare borde få rösta med tanke på den betydelse som en kandidat kan ha för hela världen. Och speciellt när det står mellan Clinton och Trump.

Det finns så mycket att säga om det här valet. Så mycket jag skulle kunna diskutera om republikaner vs demokrater. Fördelar och nackdelar i de olika politiska tongångarna och planerna. Men det skulle ta alldeles för lång tid i ett blogginlägg och antagligen resultera i ett inlägg som ingen skulle läsa. Däremot finns det en sak jag önskar med det här valet och det är att valdeltagandet går upp. År 2012 var valdeltagandet i själva presidentvalet 59 %, i jämförelse kan det sägas att 85 % röstade i vårt riksdagsval år 2014. Det sägs att mer än 50 miljoner amerikaner inte har registrerat sig för att kunna rösta imorgon och för mig är det helt obegripligt. Om någon känner för att förklara varför man på riktigt inte använder sin demokratiska rätt (och skyldighet) att gå till en vallokal och rösta så är ni varmt välkomna att kommentera detta inlägg. Jag känner faktiskt att har du inte röstat (och det här gäller alla demokratiska val) så har man inte heller ett mandat till att tycka till om statsangelägenheter under den kommande mandatperioden. Om du så är för eller emot den politik som förs.

Men som sagt var, valet imorgon kommer påverka så otroligt mycket. I så många områden, för så många människor. Något som inte är enbart centrerat inom USA utan som kommer generera förändringar i hela världen. Och personligen tycker jag att detta är så otroligt spännande. Globaliseringen och dess bieffekter blir bland annat det här. Det återstår att se om de är positiva eller negativa.

Hur det nu än går imorgon, så kan jag väl villigt erkänna att jag är Team Clinton av dessa två. Jag kommer aldrig någonsin tycka att det är en bra idé att ge någon som blir provocerad av tweets den här typen av makt som ett presidentskap innebär.

Och det märks… Nu menar jag naturligtvis inte halvlek i en fotbollsmatch utan om att det börjar dra ihop sig mot valrörelse igen. Och oj, så peppad jag faktiskt är! Det här märks otroligt mycket inom partiet även om det kanske inte syns lika mycket utåt mot medborgarna än.

Som i lördags, den spenderades på Lindholmens Konferenscenter med nästan 200 moderater från Göteborg. Och det var politikutveckling som stod på schemat. Något av det mest spännande jag vet. Själv hade jag signat upp mig på runda bord-diskussioner gällande första jobbet och hur det är att vara student med blicken mot framtiden. Att relatera till detta är ju inte direkt svårt, det är precis här jag befinner mig i livet just nu. Och jag tror att det är viktigt när man formar politik. Handlar det om äldrevård, lyssna på dem som befinner sig i den situationen just nu. Det är de som har mest erfarenhet. Och erfarenheter är något vi måste ta tillvara på. Det är även då man synliggör vad som behöver lite mer arbete.

På Göteborgsdagen lyckades vi även med något jag är otroligt stolt över. Nämligen att trenda #gbgdagen i sociala medier och som nummer 1 också under eventets gång! Som inbiten twittrare, instagrammare och användare av Facebook så kände jag bara YES! Sociala mediers betydelse i opinionsbildning är så viktig. Och det är genom sociala medier vi framför allt når fram till unga, det är en otroligt viktig kanal och jag är så stolt över att få tillhöra det ungdomsförbund som är absolut bäst på detta!

Mitt förra blogginlägg blev publicerat på dt.se och ni kan om ni vill läsa det här: http://www.dt.se/opinion/debatt/debatt-jag-vill-absolut-inte-bli-inkvoterad

För min del så betyder det otroligt mycket att Dalarnas Tidningar vill ha med mig där. Dalarna är som sagt var hemma för mig, det är där jag kommer ifrån och det är där jag i mångt och mycket har formats till den jag är idag.
Däremot är den inte alltid lätt att vara en del utav Moderata Ungdomsförbundet i just Dalarna och hemma i Ludvika är jag något kontroversiell. Även om det är ett ord som aldrig någonsin speglar mina liberalkonservativa värderingar. Men i Dalarna är jag mer ett undantag än en regel och har alltid varit.

Och en debatt blev det. Mest på sociala medier och det är jag definitivt inte förvånad över. Jag är snarare glad över att mina tankar och åsikter genererade i att människor började fundera på vad kvotering egentligen innebär. Och jag är så otroligt glad och rörd över allt stöd jag har fått runt om i landet av många vänner (många från MUF men lika många från andra håll) och alla okända människor som har gett mig en high five via ett meddelande på Facebook. Men lika många glada hejarop som jag fick, lika mycket mothugg har jag fått. Men vet ni vad? Det är faktiskt otroligt givande. Plus att det är inte alla dagar jag får argumentera emot gamla gymnasielärare, högstadiekompisar och mina föräldrars grannar.
Slutsats är: vi kan inte alla tycka lika i allt och det kommer aldrig hända. Vad vi kan göra är att respektera varandras åsikter, debattera dem, fila på våra argument och våga sticka ut!

Idag presenterar regeringen ett nytt lagförslag: Börsstyrelser ska bestå utav minst 40 procent kvinnor.

Och min reaktion på det hela är att jag känner mig frustrerad. Frustrerad över den hyckleri som regeringen besitter men också frustration över att man verkligen har sådan liten tilltro till kvinnliga individer.
I min värld är det här ett nederlag för alla som tror på individen. I min värld är det här ett nederlag för alla oss unga kvinnor där ute. Egentligen varenda kvinna i Sverige. Men framför allt för oss unga. Under hela vår uppväxt, under hela våra liv, har vi fått höra att vi kan bli precis vad vi vill. Vi kan nå precis hur långt som helst bara vi själva lägger in den möda och arbete som det krävs men så kommer det här lagförslaget. Som en käftsmäll. Stefan Löfven och resterande regering anser att det spelar ingen roll: vi unga kvinnor kommer aldrig kunna själva. Vi måste bli kvoterade för det spelar tydligen ingen roll hur kompetenta vi är för vi är kvinnor.
Men vet du vad Stefan? Jag vill aldrig, aldrig någonsin hamna i en styrelse eller på ett uppdrag eller i ett jobb på grund utav att jag har kvoterats in. Om det så betyder att jag måste överbevisa alla på vägen tills jag når dit så kommer jag göra det. Men jag vill aldrig någonsin höra bakom ryggen på mig att enda anledningen till att jag är där är för att fylla ut en viss procentsats. Då kan det faktiskt få vara!

Och ska man ens komma med ett sådant här lagförslag ska man åtminstone leva som man försöker tvinga på alla andra. Kvotera era egna partistyrelser. Kvotera fackstyrelserna. Det vill säga, kvotera där stödet för kvotering finns. Tvinga inte på alla andra en struktur som inte förespråkas och som möter motstånd. Det går över mitt förnuft att tvinga andra men att själv tycka att ”nej, vi behöver det inte”. Tänk om, tänk rätt. Snälla!