Det politiska läget har nog aldrig förändrats så mycket under sådan kort tid. Eller inte under de senaste årtiondena i alla fall. Det är otroligt intressant och en aning skrämmande, eller egentligen: det är en skräckblandad förtjusning.
Och det är nog tack vare den skräckblandade förtjusningen och en stor portion längtan efter att egentligen få göra min röst hörd som jag kickar igång den här bloggen. I och för sig har just bloggverktyget alltid (sedan ungefär 2007 i olika omgångar) varit ett sätt för mig att få uttrycka mig på och det känns faktiskt som om det är dags igen.

Det händer en hel del på den politiska arenan här hemma i Sverige och det är otroligt roligt och inspirerande. Den där lite rädda känslan som ligger till grund för min skräckblandade förtjusning bottnar i Storbritanniens beslut i att lämna EU. Jag tillhör ju dem som anser att vi är starkare i ett gemensamt Europa vilket leder till att jag dels har svårt att förstå varför ett utträde skulle gynna någon samtidigt som ovissheten kring EU nu är ett faktum. Även om det kommer ta ett bra tag innan Storbritanniens utträde är ett faktum. Ett bra tag kan per definition vara år. Och i och med valresultatet meddelade Cameron sin avgång och på onsdag blir det verklighet med Theresa May som ny PM. Kan det vara så att världen får en ny järnlady? Det återstår att se och jag kommer vara otroligt nyfiken.

Antar också att jag borde presentera mig själv lite bättre. Och det kommer. I ett annat inlägg. Finns annars en tendens att jag svävar ifrån rubriken alldeles för mycket.