Göteborg blöder.
Och det kan inte längre stoppas med ett plåster. Eller ett bandage heller för den delen.

Igår kväll, i Vasa, brann en bil och skottlossning slutade i en skottskada. På en plats där jag går förbi dagligen och då blir det så otroligt nära. Men faktum är att det här är ju ingen nyhet i andra delar utav Göteborg. Den här västkustpärlan, Sveriges näst största stad, kanske Sveriges finaste stad är inte så himla underbar längre. En gång i tiden valde jag Göteborg. Igår kväll började jag fundera på att välja bort Göteborg. Det löser inte stadens problem men det skulle fixa min otrygghet.

Vad jag däremot vet är att vi måste ompröva samhällskontraktet. Det finns inga rättigheter som inte kommer med skyldigheter. Vi måste våga satsa på mer resurser till polisen och hårdare straffskalor. Vi måste våga se problemen och ta tag i problemen. Och vi måste definitivt våga prata om dem. För pratar vi inte, så finns de ju egentligen inte? Eller?