Frihet, politik & framtidstro

 

Örebro 2017, arbetsstämma.
När vi ser tillbaka kanske vi kommer att inse att det var just i Örebro som vi satte ned foten. Som vi slog ett slag för friheten och för individen. Där vi lade grunden för en valseger 2018. Det är framtidshopp och det är en framtidstro. Och jag är oändligt stolt över att dagligen få ha just detta i ryggen när jag utför mitt arbete.

Arbetsstämma i Örebro och den avslutades igår. I dagarna fyra har företrädare från hela landet diskuterat politik och satt den kompass och politiska karta som ska vägleda oss fram till valet. Det mesta kan nog fortfarande ses via SVT play eller TV4 play för den som är mer intresserad men som missade sändningarna under helgen.

Däremot kan jag säga att det som jag främst kommer att ta med mig från de här dagarna är och var det tal som Ulf höll. Imponerande och så bra! Och här finns hela talet!

”Sverige behöver världen mer än vad världen behöver Sverige” – Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna.

Lämna kommentar Dela inlägget:

#8mars

Skriver man något idag så känns det som att ämnet är självskrivet och självklart är det även så i mitt fall. 8 mars, den internationella kvinnodagen som faktiskt firar 100 år idag. 100 år då det har hänt så otroligt mycket för kvinnors frigörelse men det finns fortfarande en otrolig lång väg att gå. Och vägen är uppdelad i stigar. Som ser olika ut i olika delar av världen.

Det är fortfarande så att flickor gifts bort, barn könsstympas och flickor har sämre förutsättningar till utbildning. I Sverige tjänar en kvinna 13 % mindre än en man även om de utför samma jobb. Dagligen ifrågasätts jag om jag gillar rosa för att jag är jag eller för att patriarkatet har sagt åt mig att det är så. Kvinnlighet anses också vara något fult. Alla dessa saker är sådana saker som gör att 8 mars fortfarande behövs och kommer att behövas ett tag till.

En kvinnlig förebild för mig är skådespelerskan och aktivisten Emma Watson. Och kudos till denna människa som fotades till ett tidningsomslag som har fått hela vänsterfalangen som kallar sig feminister att sparka bakut. Men kan vi inte bara ta ett steg tillbaka? Och faktiskt fundera på vad som händer i den här situationen: Kvinnor trycker alltså ned en kvinna för att hon inte agerar på ett sådant sätt som gruppen anser är acceptabelt… Känns inte det igen? Och hur dumt är det inte!?

För mig handlar feminism om kvinnors rättigheter. Och kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Jag skriver det igen: kvinnors rättigheter är MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Punkt.

Feminismens spektrum är brett. Och vi får in allt från lika lön för lika arbete till rättigheten till skola oavsett kön. Från rätten till sin egen kropp till rätten att kunna gå hem tryggt på natten. Och vill jag bära rosa så är det också okej, för det är mitt alldeles egna val. Ett val som jag är fullständigt okej med.

8 mars är också dagen då jag alltid får lust att damma av Margaret Thatchers fantastiska citat: ”If you want anything said, ask a man. If you want anything done, ask a woman.” För även om kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter så behandlas det fortfarande inte så år 2017. Och det behövs individer som aktivt jobbar för att ändra på det, jag lovar!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Framtidsdrömmar och bostadsbrist

12986952_10201304644415236_3475231244349682311_n 10.50.25

Idag kommer beskedet som jag har väntat på flera gånger. Där jag har hållit tummarna och nästan funderat på om det finns någon högre makt som skulle kunna vara lite samarbetsvillig och göra som jag önskade och där jag samtidigt har varit extremt skräckslagen. Det handlar om den första antagningen till högre utbildning.

Idag läser jag min master på Göteborgs Universitet. En master i offentlig förvaltning med en inriktning på policyanalys. En del skulle nog säga att det låter hysteriskt tråkigt men i min värld kan det nog vara topp fem positiva händelser. Men med det sagt kan det konstateras att när det kommer till antagningspaniken så vet jag vad jag pratar om. Efter studenten blev det nämligen en tur till Lunds Universitet innan jag påbörjade det program som ledde fram till min kandidatexamen vid GU, sommaren 2015. Sanningen är att mina antagningsbesked alltid har gått min väg och det har jag ju egentligen mig själv att tacka. Det ligger en hel del slit och engagemang bakom däremot var det osäkert till ungefär veckan innan jag skulle börja i Lund om min universitetsdröm verkligen skulle bli verklighet. Och det som nästan satte stopp för allt var (och är för många) bostadsbristen.

Jag får ont i själen när unga tvingas tacka nej till sin dröm, sin framtid och sin utbildning på grund utav att de inte har någonstans att bo. Och det skulle kunna lösas så enkelt, nämligen genom att bygga bostäder! Tyvärr har vi en regering som inte ser problematiken, som vägrar att underlätta för just byggandet. Det där byggandet som är så viktigt för att nästa generation ska kunna bygga Sverige. De går hand i hand, bostäder och utbildning, det vet varje student. Och det vet vi i Moderata Studenter. Och vi har en hel del förslag på hur vi ska kunna underlätta för byggandet, några av dessa förslag har även blivit den politik som Moderaterna idag för. Något jag är extremt glad över.
Jag tror mycket på att varje individ kan påverka sin egen situation. Du är din egen lyckas smed men något som man i mångt och mycket inte kan påverka är just om du får en bostad till hösten i den stad vill plugga i. Och det är så otroligt irriterande och gör mig fruktansvärt arg.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Det är en spännande tid vi lever i

Det politiska läget har nog aldrig förändrats så mycket under sådan kort tid. Eller inte under de senaste årtiondena i alla fall. Det är otroligt intressant och en aning skrämmande, eller egentligen: det är en skräckblandad förtjusning.
Och det är nog tack vare den skräckblandade förtjusningen och en stor portion längtan efter att egentligen få göra min röst hörd som jag kickar igång den här bloggen. I och för sig har just bloggverktyget alltid (sedan ungefär 2007 i olika omgångar) varit ett sätt för mig att få uttrycka mig på och det känns faktiskt som om det är dags igen.

Det händer en hel del på den politiska arenan här hemma i Sverige och det är otroligt roligt och inspirerande. Den där lite rädda känslan som ligger till grund för min skräckblandade förtjusning bottnar i Storbritanniens beslut i att lämna EU. Jag tillhör ju dem som anser att vi är starkare i ett gemensamt Europa vilket leder till att jag dels har svårt att förstå varför ett utträde skulle gynna någon samtidigt som ovissheten kring EU nu är ett faktum. Även om det kommer ta ett bra tag innan Storbritanniens utträde är ett faktum. Ett bra tag kan per definition vara år. Och i och med valresultatet meddelade Cameron sin avgång och på onsdag blir det verklighet med Theresa May som ny PM. Kan det vara så att världen får en ny järnlady? Det återstår att se och jag kommer vara otroligt nyfiken.

Antar också att jag borde presentera mig själv lite bättre. Och det kommer. I ett annat inlägg. Finns annars en tendens att jag svävar ifrån rubriken alldeles för mycket.

Lämna kommentar Dela inlägget: