Idrottsgalan & kvällsfunderingar

Det får oss att känna så otroligt mycket. Medgång och motgång. Nya höjder men även lågvattenmärken. Skratt och tårar. Ibland i kombination. Ren lycka och andra gånger en sådan otrolig frustration. Dels som utövare men också som supporter. Jag pratar naturligtvis om sport. Sport och idrotten är någon som för mig alltid har inkluderat människor, det där orubbliga i en tid som man kanske inte riktigt förstår sig på. Något som finns där genom olika stadier i livet. Från fotbollsträningarna i knattelaget (när största idolen var David Beckham) eller när jag har susat nedför backarna i Sälenfjällen till de gånger då jag har skrikit mig hes på en läktare tillsammans med de som benämner sig som Änglarna. Även om bilden nedan mest är en uppvisning på hur jag ser ut vid en straffspark…

FullSizeRender

Ikväll gick Idrottsgalan 2017 av stapeln i Globen och i publiken, bland alla dessa människor som gör det de verkligen älskar (bara det är otroligt beundransvärt) fanns min vän på plats. Angie, eller som ni andra antagligen känner henne som: Sveriges första kvinnliga tyngdlyftare i ett OS, är en otroligt stor inspirationskälla för mig. Hon satsar så otroligt mycket på sina drömmar och vågar och det inspirerar mig till att bli den bästa version utav mig själv. Även om min karriär inom idrotten antagligen är över för alltid. Om vi bortser från normal fysisk aktivitet. Precis som A finns det så många otroligt bra förebilder inom idrotten och dessa förebilder behövs för de barn som växer upp idag.

Kvällens kanske viktigaste pris, Årets peppare, fick organisationen Futebol dá forca. En fantastisk organisation som ”stärker tjejers rättigheters, en fotbollsträning i taget”.
På organisationen hemsida går följande att läsa: ”Empowering leaders who empower girls and communities, enabling them to reach their future dreams, starting on the football field – and further in life!” Och det här är så otroligt viktigt. Viktigare än vad jag kan beskriva just nu. Och just därför vill jag bara uppmana er alla att kika in på hemsidan och den finns här.

Fotbollen och idrott har gett mig så otroligt mycket i livet. Vem jag är och mina värderingar. Hur jag blir en bra teamplayer men också hur jag blir en bra ledare och vad som karaktäriseras utav en bra ledare. Idrotten har lärt mig att det är okej att misslyckas så länge jag reser mig igen. Det viktiga är hur du som individ hanterar en förlust och kanske inte hur du firar en vinst. Även om jag fortfarande blir sjukt förbannad när jag förlorar i exempelvis Monopol. Kan vara så att just en dålig förlorare är mitt sämsta karaktärsdrag.

Idrott för mig är större än enbart sporten och det är väl mest det jag vill säga med det här ostrukturerade inlägget. Och idrott förtjänar att få uppmärksamhet och just därför älskar jag att vi har Idrottsgalan en gång om året.

Lämna kommentar Dela inlägget:

SKAM

images

 

Halva befolkningen är begeistrad. Den andra halvan funderar mest på varför var och varannan människa springer runt och kallar sin umgängeskrets för kosegruppa.
Förklaringen stavas succéserien: SKAM!
Skam är egentligen den där tv-serien som jag önskade hade gått när jag gick på gymnasiet. Men jag är så otroligt glad över att min 17åriga lillasyster följer serien lika besatt som jag gör. Serien behandlar allt det där vardagliga som tillhör gymnasiet (som att glömma av den där inlämningsuppgiften och slänga ihop något två min innan deadline till skvallret på skolgården) men även djupare och svårare saker som första kärleken, sexualitet, ätstörningar och sexuella övergrepp.
Det är en serie som kastar mig tillbaka till tiden då jag och mina vänner satt och funderade på bästa sms:et att skicka till den där killen du gillade. Eller den där gången då en utav mina bästa vänner berättade att hon hade träffat någon och den där någon var en tjej. (Utan att spoila men lite som när Isak berättar för sina vänner.) Gymnasiet är en tid då man kan gå lite vilse på vägen när man försöker hitta sig själv. Men det är också en hyllning till kompisgänget, till kärleken och till livet.

Frida Boysen har skrivit en fantastiskt krönika som jag tycker att ni alla ska läsa. Och den hittar ni här. Liksom att Oliver Rosengren från Moderaterna har skrivit en debattartikel som också ska läsas och den finns här.

Läs texterna, fundera lite och se sedan Skam. Du kommer inte att ångra dig!

Lämna kommentar Dela inlägget:

En milstolpe & nya utmaningar

Då har jag klarat av den där dagen som jag egentligen aldrig trodde skulle komma. Hur jag nu har tvivlat på det är egentligen rätt absurt, jag menar: hoppar man på ett masterprogram och genomför det så kommer ju dagen komma då det är dags att försvara sin uppsats. Uppsatsen som har tagit all tid under det senaste  halvåret. Den där uppsatsen som har kantats av blod, svett och tårar som är en snyggare beskrivning utav papercuts, stress och ångest… Som att hoppa från en klippa men inte riktigt veta var man kommer att landa. Eller hur för den delen…

june 25, 2019 | 2pm

MEN JAG KAN GLATT MEDDELA ATT VÅR UPPSATS BLEV GODKÄND!

Och jag har under de senaste timmarna försökt smälta den här känslan utav att det känns som om livet blev genast lite lättare igen. Jag tror inte riktigt att jag har sett eller viljat se vidden av vad den här uppsatsen har inneburit eller påverkat mig. Men jag är så otroligt stolt över oss, över vår uppsats och att den blev godkänd idag.

Jag är så otroligt glad över att jag har haft min uppsatspartner W under den här hösten. Det hade inte gått annars. Jag hade inte fungerat annars. Och det är en otroligt skön känsla att kunna säga att vi klarade det tillsammans. En milstolpe kan vi bocka av i våra akademiska karriärer. Även om jag räknar med att min ska vara slut om ett halvår. Och nu när jag sitter här framför min dator, den dator som har fått höra x antal svordomar under den här resan slår det mig att det här är ändå rätt stort. Det är faktiskt lite stort att ha fått en masteruppsats klar och lite större att den också har passerat nålsögat och betygssatt. Det är ändå lite egoboost att sitta här och konstatera att Jonna 16 år hade rätt i att satsa på betyg som skulle ta henne till Lund och juridikstudier. 20åriga Jonna gjorde rätt i som kände att juridik är nog ändå inte något för mig, lite för stelt och flyttade vind för våg till Göteborg. 20åriga Jonna är också hon som landade i en klass, på en utbildning med Sveriges i särklass tråkigaste namn (kom igen: kandidatprogrammet i offentlig förvaltning är ju så osexigt som det kan bli) där hon träffade världens bästa människor, däribland W. 23åriga Jonna försvarade en kandidatuppsats i ämnet city branding och passade även på att känna ”Here we go, en master ska väl inte vara så svårt!?” och här sitter jag idag: snart 25 (i mars dock!) och har ett internship i hjärtat av Europa, i Bryssel. Där politik föds. Vilken drömresa det ändå har varit! Även om det finns gånger då jag har ringt pappa och gråtit i luren. Ofta på grund utav frustration.

Men uppsatsen ”Från öppna hjärtan till stängda gränser – En studie om den svenska migrationspolitiska diskursen” är inlämnad och jag är lycklig. De kommande tre dagarna kommer det mest vara flyttkaos och fix inför flytt och den 22a januari lämnar jag landskod +46 till förmån för +32. Och det kommer bli så roligt!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

#slöseri

Är det något som gör mig sjukt upprörd så är det slöseri av resurser. Och den här gången är det slöseri av pengar.
Befinner man sig i den politiska svängen så kan man väl konstatera att det här eftermiddagen på Twitter kan sammanfattas med en sjukt lång taxiresa från Stockholm till Sälen för att en ordförande från ett ungdomsförbund skulle delta på Folk och Försvar. Egentligen en konferens jag tror att vi alla hade velat deltagit i men kan vi inte bara, oavsett partifärg, konstatera att lägga medlemsavgifter på en taxiresa… Det är så sjukt att jag inte ens orkar skriva ihop något fint.

Som förtroendevald har man ett förtroende att förvalta. Låt det aldrig någonsin stiga dig till huvudet! Du har ett ansvar gentemot de som röstade på dig, som tror på dig, som sätter sin tilltro till dig. Och då måste du som individ föregå med gott exempel. Punkt. Och slutdiskuterat. Vi är i den tuffaste branschen någonsin: förtroendebranschen. Det tar en livstid att att bygga upp ett fantastiskt förtroende och respekt hos dina medmänniskor och utav dem som du inom politiken kommer strida mot. Men allt kan raseras på en sekund om du är respektlös nog att inte förvalta det förtroende du har fått. Och det är ett slöseri på en post som någon annan, med annan karaktär kunde ha haft.

Nu kommer jag vänta för att se vart #taxigate tar oss. Men för tusan människor, har du medlemmar bakom dig: har du ett ansvar. Så det så.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

”New year, new me” och så vidare

IMG_7238

Det har pratats om det och jag har varken dementerat eller bekräftat något. Men nu känns det väl ändå som att det är dags. Och jag har pallrat mig hem från fjällen så 4G-signalen är tillbaka på telefonen.

Igår var deadlinen för kandidaturer till MST Göteborg. En deadline jag inte har mött den här gången. För min del slutar styrelsearbetet här i just MST Göteborg. Främst för att jag inte kommer ha min plattform i Göteborg under det kommande halvåret och sedan för det lilla faktumet som stavas en masterexamen. Jag är klar med att benämnas som student och därför kommer jag nog heller inte kunna bidra till den politik som berör högskolan på samma sätt längre. Jag kommer inte vara en utav gräsrötterna inom just den här grenen längre. Och det är ju där min styrka finns.

Åren med MST har varit fantastiska. En hel rad fantastiska människor har tagit plats i mitt liv och jag har fått åka på så många roliga kampanjturnér, fantastiska utbildningar och givande årsmöten! (Tänker nog ändå hävda att när jag fick rocka dalmålet och värva lastbilschaffisar på P&L i regnponcho ändå har en speciell plats i mitt hjärta eller när min luftmadrass typ dog på kansliet i Kristianstad i somras…)

It’s been a wild ride, brukar det sägas och jag kan väl bara nicka och hålla med. Jag kommer naturligtvis fortsätta vara medlem i Moderata Ungdomsförbundet för jag tror på individens frihet. Men engagemanget kommer se annorlunda ut från och med nu. Och det är okej! Så vill du snacka politik med mig, face 2 face, så får du pallra dig till Bryssel och ja, det jag kommer ägna mig åt är egentligen det jag är bäst på: Att slå ett slag för att Sverige är så mycket mer än bara Göteborg och Stockholm. För det är det en kulla är bäst på.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Jag kommer hem igen till jul

TravelVäskan är semipackad. Kylen är kind of tömd. Imorgon eftermiddag sätter jag mig på Harry Potter-tåget och åker hem till Dalarna. Känns däremot som om jag kan glömma egen kupé i och för sig… Men fem timmars podd-lyssnande är väl bra för själen?

23 december imorgon och det betyder att alltså hemresa. Hem till Dalarna över jul och nyår. Det kan nog ändå behövas så kaosartad som den här hösten/vintern ändå har varit.

Hur som helst vill jag passa på att önska er alla en god jul! Och ta hand om varandra!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Var din egna goda fe

A-Fabulous-Fete-Magic-Is-Something-You-Make

Det slår mig hur ofta människor bara tror att saker ska trilla ned i knät på dem. Och sedan ännu värre, att dessa människor också irriterar sig på att inget händer eller att fel saker händer. Men sanningen är ju lite att du är din egna lyckans smed. (Nu tänker jag utifrån de personer i min närhet som i de flesta fall är de jag träffar på universitetet.) Citatet ovan säger allt: ”Magic is something you make!”

Jag är så fruktansvärt trött på alla de personer som har sagt åt mig att jag har haft tur som har fått Bryssel. Och jag känner mest, vaddå fått? Jag har under 4,5 års tid satsat mot den här drömmen. Jag kanske inte alltid har uttalat den, för att den har känts avlägsen. Men tro mig, tur är nog det sista verbet som beskriver det hela. Det har tentapluggats, varit extrajobb och andra engagemang (som har gjort att jag har med plugg varit 250 % sysselsatt i perioder). Det har varit blod, svett och tårar. Det vill säga papercuts, löpturer till spårvagnen för att inte missa tentastarten och tårar av ångest och glädje och allt som hör de första staplande stegen i vuxenlivet till. Men tur vette tusan!? Jag blir faktiskt så provocerad av det här: jag har lagt ned så mycket tid, så mycket energi och jag är faktiskt för duktig på just det jag är bra på för att det ska få reduceras ned till tur. Bryssel är min perfect match men det beror på att jag har jobbat mig till det. Inget annat. Så var din egna goda fe för ”magic is something you make”!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Perspektiv

15541208_1311923032198378_5539721690426115947_n

Som antagligen ingen har missat så är Musikhjälpen 2016 igång. Världens bästa grej! För min del är just Musikhjälpen starkt associerat med vansinnesplugg innan julledigheten. Och det slår mig hårdare i år än vad ämnena kanske brukar göra. I år skramlar vi för att alla barn ska få gå i skolan. Det ska inte spela någon roll vem du är eller vart du bor. Vi har alla rätt till en trygg skolgång. Det är i skolan vi lägger grunden för en bra mycket värld än den vi föds in i. Men då måste just möjligheten att gå i skolan finnas.

Jag har alltid haft den. Jag är född och uppvuxen i Sverige. I ett land med skolplikt. I ett land som ger alla möjligheten till högre utbildning. Så här sitter jag, den 15 december 2016 och korrekturläser min masteruppsats. Jag är 24 år gammal. Jag förverkligar mina drömmar. Och jag vill att vartenda barn ska ha samma möjligheter om man vill! Och just därför har jag valt att skänka pengar till Musikhjälpen. Så gör det du också!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 
 

Luciamorgon

Merryx-mas

Godmorgon världen! Tänkte passa på att önska er en fantastiskt fin Lucia och en god jul. Jag hoppas att ni hinner få lite julstämning i vad som nu börjar bli julstressen. Mys och ta hand om varandra helt enkelt.

Själv ska jag, som vanligt, ägna dagen åt uppsatsen. Och kaffe. Allt för att julen faktiskt bara ska kunna få vara jul!

Lämna kommentar Dela inlägget: