Klimatpolitik, milspromenader och skratt

IMG_7302

Jag är så otroligt ödmjuk inför den här chansen jag har fått på Mid Sweden European Office. Och att få vara i Bryssel och få bevaka politiken men även kunna påverka det yttersta maktcentrumet i Europa, det är ändå rätt galet. Galet på ett bra sätt.
Den senaste 1 1/2 veckorna som jag har varit här har varit magiska. Jag jobbar som en liten dåre och spenderar sedan all ledig tid med vännerna här nere. En 10timmars arbetsdag är ändå rätt standard som ofta kanske följs upp av ett mingel (som också är jobbrelaterat). Så en 6-timmars arbetsdag, släng dig i väggen!

Men just faktumet att det går i ett här och det är alldeles fantastiskt men det har gjort att bloggen här har stannat av lite. Däremot publicerar jag saker dagligen på nätet nu för tiden. Mid Swedens hemsida går varm tillsammans med de sociala medierna. Just idag finns det två texter signerade mig på hemsidan. En om LULUCF och en om EU:s energiunion. Vilket är superintressanta ämnen, så vill du läsa mer rekommenderar jag att klicka på länkarna i det här inlägget.
Det är också en liten inblick i vad det är jag sysslar med om dagarna. Det och att jag går cirka en mil om dagen. Ofta i klackar. (Och jag vet att mamma kommer bli lite trött nu när hon läser detta.) Sammanfattningsvis kan jag ändå konstatera att jag just nu trivs som fisken i vattnet och har fantastiska kollegor, träffar inspirerande människor och bara lever livet tillsammans med oändligt mycket skratt. Det är bra helt enkelt.

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

1st week

IMG_7292

Inte riktigt kanske än, eller imorgon vid strax efter klockan 10 har jag befunnit mig på belgisk mark i en vecka. Och vilken vecka det har varit! Jag vet knappt vilken ände jag ska börja i mer än att det är en dröm. En dröm som har blivit verklighet.

Den här lördagen har spenderats i city med min kära intern-kollega på Mid Sweden och med två andra interns från VGR och Gbg stad. Så fantastiskt roligt att på en vecka redan ha ett nätverk och en umgängeskrets här. Det är otroligt! En reflektion på det hela är väl mer att det är så synd att vi inte är så här öppna mot varandra hemma i +46-land. Vi skulle behöva jobba på det rätt så mycket!

Kan väl också meddela att Bryssel levererade tipptopp idag. Strålande sol och tio grader! Och enormt bra shopping (sista helgen med crazy-rea här). Så imorgon är jag redo för att bara strosa runt i Ixelles och upptäcka det mysiga område som jag faktiskt bor i. Och så måste jag ju vara hemma också för att ta emot P, min nya housemate och vän sedan tidigare som ska göra ett internship på Region Värmland. Så allt börjar falla på plats!

Innan jag drog för nästan en vecka sedan fick jag en uppmaning av en fantastisk person: ”Ta Bryssel med storm!”. Jag jobbar fortfarande på det men den här veckan har satt tonen till något stort! Och just det, jag är registrerad som lobbyist nu också. Uppenbarligen den coolaste titeln jag någonsin har haft.

Lämna kommentar Dela inlägget:

2nd: Europaparlamentet

IMG_7284

Att dag två skulle leverera en ackreditering som gör att jag kommer in på parlamentet lite när som helst var definitivt inget jag hade förväntat mig. Men nu finns det ett passerkort med en totalt osmickrande bild. (Varför är det alltid så?) Och min andra dag på Mid Sweden övergick alltså till att från tre springa runt på olika utskottsmöten och lyssna. Så fantastiskt roligt!

Nu ska jag strax ta min dagliga promenix på 30 min till kontoret och så författa ihop rapporter från igår. Och ja, lyssna på det som hände innan lunch också. Livet här är verkligen annorlunda mot studentlivet jag har levt de senaste 5,5 åren. Men det här är så mycket bättre!

Lämna kommentar Dela inlägget:

1st

Första jobbdagen är nu avklarad sedan några timmar tillbaka. Och WOW vilken vår jag kommer få här. Det kommer bli spännande, utmanande, roligt, galet, fantastiskt, inspirerande och bara så otroligt härligt. Finns ett gäng till synonymer till dessa adjektiv men de här får duga än så länge.

Jag skrev det i mitt inlägg igår och jag håller faktiskt fast vid det. Det känns sjukt att jag äntligen är här i Bryssel. När klockan ringde imorse och jag slog upp ögonen så var det verkligen med en sådan där känsla i magen: Jag gjorde det! Jag är här! Jag är precis här där jag vill vara! Och vilken otrolig egoboost det egentligen är. Även om vi kan diskutera om det är just en egoboost jag behöver… Men på något vis är det faktum att jag hamnade här i Bryssel, på världens bästa kontor, ett kvitto på allt slit. Ett kvitto på alla de långa åren på universitetet. Ett kvitto på att vara trevlig och ha arbetsmoral lönar sig. Det är så fantastiskt härligt det med.

Vill du veta mer om vad det är jag gör under mitt internship så följ Mid Sweden på både Facebook och Twitter! (Länkarna hittar du om du klickar på respektive sociala medie.)

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Fly me to the moon

IMG_7282

Klockan 03:30 imorse (?) påbörjades min dag. En dag som ändå är rätt omvälvande för mitt lilla liv. Föräldrarna och jag, plus mina två väskor, hoppade in i Volvon och drog från lugnets trygga vrå hemma i Dalarna och till Arlanda. Och klockan åtta lyfte planet mot mina drömmars stad: Bryssel.

Så här är jag nu. I Bryssel! Lite lätt chockad är jag nog ändå och jag kommer antagligen inte riktig förstå att jag faktiskt bor här innan jag och staden firar en månad som nyförälskade. Tror nog att det är lite samma princip som när jag flyttade till Göteborg. Bara att det här är ytterligare lite bättre. Även om jag känner mig livrädd inför det faktum att lära mig åka kollektivt i den här staden… Frågan är om jag inte kan tvinga någon utav mina vänner som också är här att faktiskt lära mig? Men kollektivtrafikkaoset får helt sonika vänta tills imorgon. Just nu är min hjärna mest för mosad för att den ens ska fungera.

Men trots att jag egentligen är för trött för att ens fungera så har jag tagit mig till det hus där jag ska bo. Och till mitt rum. Med en Ikea-säng, hur det här äventyret än går så kommer jag åtminstone sova gott. Och idag blir helt enkelt en sådan där dag då mitt Netflix-konto får gå varmt och jag gör mig redo, för att citera en fantastisk vän: ”För att ta staden med storm!” Imorgon alltså.

Hädan efter kommer bloggen dels antagligen konverteras till någon form av dagbok. Vad jag gör om dagarna här och så vidare. Men också naturligtvis om dess syfte, politik och tankar. Även om kanske ämnena kommer bli bredare. Vem vet: det kanske kommer ett inlägg om skogspolitik och EU längre fram. För hur det nu än är så är det Mid Swedens intressen jag kommer att bevaka under mitt halvår i hjärtat av Europa.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

The times they are changing

… för att citera den senaste vinnaren utav Nobels priset i litteratur. Det har väl knappast undgått någon att igår svor Donald J. Trump presidenteden och USA är ja, kaos om man ska tro på media. Det återstår att se vad som händer och hur världen kommer att tackla den nyvalde presidenten. Men hur det nu än är: vare sig om man är republikan eller demokrat. Hur mycket man kanske inte uppskattar den kandidat som var Trumps motkandidat så tycker jag, personligen, att det är fruktansvärt att världens kanske mäktigaste man är en individ som offentligt kränker och häcklar andra individer. Och utav det får jag en klump i magen. Hur ska man exempelvis kunna lära barn att mobbing är något fruktansvärt när presidenten i USA tillämpar detta dagligen genom sin Twitter-feed? Hur ska man någonsin kunna lära unga personer att vi alla har samma värde vilket kön vi än tillhör när USA har en president som tycker att han kan bete sig hur som helst mot kvinnor just för att han är man?
Fundera på det en stund… Och jag skulle kunna rada upp en del exempel till men just det faktum att världens kanske mäktigaste person just nu är någon som inte ens besitter några av de mest grundläggande och mänskliga principer. Och det måste få kritiseras.

578546944-republican-presidential-candidate-donald-trump-gives.jpg.CROP.promo-xlarge2

På ett personligt plan händer det också mycket nu: imorgon lämnar jag Sverige för i alla fall ett halvår i Bryssel. Väskorna är packade (eller snart i alla fall) men jag har nog inte riktigt förstått innebörden av det här än. Mitt sista halvår på min master kommer spenderas i hjärtat av Europa. I spännande politiska tider. Vilken dröm egentligen!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Idrottsgalan & kvällsfunderingar

Det får oss att känna så otroligt mycket. Medgång och motgång. Nya höjder men även lågvattenmärken. Skratt och tårar. Ibland i kombination. Ren lycka och andra gånger en sådan otrolig frustration. Dels som utövare men också som supporter. Jag pratar naturligtvis om sport. Sport och idrotten är någon som för mig alltid har inkluderat människor, det där orubbliga i en tid som man kanske inte riktigt förstår sig på. Något som finns där genom olika stadier i livet. Från fotbollsträningarna i knattelaget (när största idolen var David Beckham) eller när jag har susat nedför backarna i Sälenfjällen till de gånger då jag har skrikit mig hes på en läktare tillsammans med de som benämner sig som Änglarna. Även om bilden nedan mest är en uppvisning på hur jag ser ut vid en straffspark…

FullSizeRender

Ikväll gick Idrottsgalan 2017 av stapeln i Globen och i publiken, bland alla dessa människor som gör det de verkligen älskar (bara det är otroligt beundransvärt) fanns min vän på plats. Angie, eller som ni andra antagligen känner henne som: Sveriges första kvinnliga tyngdlyftare i ett OS, är en otroligt stor inspirationskälla för mig. Hon satsar så otroligt mycket på sina drömmar och vågar och det inspirerar mig till att bli den bästa version utav mig själv. Även om min karriär inom idrotten antagligen är över för alltid. Om vi bortser från normal fysisk aktivitet. Precis som A finns det så många otroligt bra förebilder inom idrotten och dessa förebilder behövs för de barn som växer upp idag.

Kvällens kanske viktigaste pris, Årets peppare, fick organisationen Futebol dá forca. En fantastisk organisation som ”stärker tjejers rättigheters, en fotbollsträning i taget”.
På organisationen hemsida går följande att läsa: ”Empowering leaders who empower girls and communities, enabling them to reach their future dreams, starting on the football field – and further in life!” Och det här är så otroligt viktigt. Viktigare än vad jag kan beskriva just nu. Och just därför vill jag bara uppmana er alla att kika in på hemsidan och den finns här.

Fotbollen och idrott har gett mig så otroligt mycket i livet. Vem jag är och mina värderingar. Hur jag blir en bra teamplayer men också hur jag blir en bra ledare och vad som karaktäriseras utav en bra ledare. Idrotten har lärt mig att det är okej att misslyckas så länge jag reser mig igen. Det viktiga är hur du som individ hanterar en förlust och kanske inte hur du firar en vinst. Även om jag fortfarande blir sjukt förbannad när jag förlorar i exempelvis Monopol. Kan vara så att just en dålig förlorare är mitt sämsta karaktärsdrag.

Idrott för mig är större än enbart sporten och det är väl mest det jag vill säga med det här ostrukturerade inlägget. Och idrott förtjänar att få uppmärksamhet och just därför älskar jag att vi har Idrottsgalan en gång om året.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

SKAM

images

 

Halva befolkningen är begeistrad. Den andra halvan funderar mest på varför var och varannan människa springer runt och kallar sin umgängeskrets för kosegruppa.
Förklaringen stavas succéserien: SKAM!
Skam är egentligen den där tv-serien som jag önskade hade gått när jag gick på gymnasiet. Men jag är så otroligt glad över att min 17åriga lillasyster följer serien lika besatt som jag gör. Serien behandlar allt det där vardagliga som tillhör gymnasiet (som att glömma av den där inlämningsuppgiften och slänga ihop något två min innan deadline till skvallret på skolgården) men även djupare och svårare saker som första kärleken, sexualitet, ätstörningar och sexuella övergrepp.
Det är en serie som kastar mig tillbaka till tiden då jag och mina vänner satt och funderade på bästa sms:et att skicka till den där killen du gillade. Eller den där gången då en utav mina bästa vänner berättade att hon hade träffat någon och den där någon var en tjej. (Utan att spoila men lite som när Isak berättar för sina vänner.) Gymnasiet är en tid då man kan gå lite vilse på vägen när man försöker hitta sig själv. Men det är också en hyllning till kompisgänget, till kärleken och till livet.

Frida Boysen har skrivit en fantastiskt krönika som jag tycker att ni alla ska läsa. Och den hittar ni här. Liksom att Oliver Rosengren från Moderaterna har skrivit en debattartikel som också ska läsas och den finns här.

Läs texterna, fundera lite och se sedan Skam. Du kommer inte att ångra dig!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

En milstolpe & nya utmaningar

Då har jag klarat av den där dagen som jag egentligen aldrig trodde skulle komma. Hur jag nu har tvivlat på det är egentligen rätt absurt, jag menar: hoppar man på ett masterprogram och genomför det så kommer ju dagen komma då det är dags att försvara sin uppsats. Uppsatsen som har tagit all tid under det senaste  halvåret. Den där uppsatsen som har kantats av blod, svett och tårar som är en snyggare beskrivning utav papercuts, stress och ångest… Som att hoppa från en klippa men inte riktigt veta var man kommer att landa. Eller hur för den delen…

june 25, 2019 | 2pm

MEN JAG KAN GLATT MEDDELA ATT VÅR UPPSATS BLEV GODKÄND!

Och jag har under de senaste timmarna försökt smälta den här känslan utav att det känns som om livet blev genast lite lättare igen. Jag tror inte riktigt att jag har sett eller viljat se vidden av vad den här uppsatsen har inneburit eller påverkat mig. Men jag är så otroligt stolt över oss, över vår uppsats och att den blev godkänd idag.

Jag är så otroligt glad över att jag har haft min uppsatspartner W under den här hösten. Det hade inte gått annars. Jag hade inte fungerat annars. Och det är en otroligt skön känsla att kunna säga att vi klarade det tillsammans. En milstolpe kan vi bocka av i våra akademiska karriärer. Även om jag räknar med att min ska vara slut om ett halvår. Och nu när jag sitter här framför min dator, den dator som har fått höra x antal svordomar under den här resan slår det mig att det här är ändå rätt stort. Det är faktiskt lite stort att ha fått en masteruppsats klar och lite större att den också har passerat nålsögat och betygssatt. Det är ändå lite egoboost att sitta här och konstatera att Jonna 16 år hade rätt i att satsa på betyg som skulle ta henne till Lund och juridikstudier. 20åriga Jonna gjorde rätt i som kände att juridik är nog ändå inte något för mig, lite för stelt och flyttade vind för våg till Göteborg. 20åriga Jonna är också hon som landade i en klass, på en utbildning med Sveriges i särklass tråkigaste namn (kom igen: kandidatprogrammet i offentlig förvaltning är ju så osexigt som det kan bli) där hon träffade världens bästa människor, däribland W. 23åriga Jonna försvarade en kandidatuppsats i ämnet city branding och passade även på att känna ”Here we go, en master ska väl inte vara så svårt!?” och här sitter jag idag: snart 25 (i mars dock!) och har ett internship i hjärtat av Europa, i Bryssel. Där politik föds. Vilken drömresa det ändå har varit! Även om det finns gånger då jag har ringt pappa och gråtit i luren. Ofta på grund utav frustration.

Men uppsatsen ”Från öppna hjärtan till stängda gränser – En studie om den svenska migrationspolitiska diskursen” är inlämnad och jag är lycklig. De kommande tre dagarna kommer det mest vara flyttkaos och fix inför flytt och den 22a januari lämnar jag landskod +46 till förmån för +32. Och det kommer bli så roligt!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

#slöseri

Är det något som gör mig sjukt upprörd så är det slöseri av resurser. Och den här gången är det slöseri av pengar.
Befinner man sig i den politiska svängen så kan man väl konstatera att det här eftermiddagen på Twitter kan sammanfattas med en sjukt lång taxiresa från Stockholm till Sälen för att en ordförande från ett ungdomsförbund skulle delta på Folk och Försvar. Egentligen en konferens jag tror att vi alla hade velat deltagit i men kan vi inte bara, oavsett partifärg, konstatera att lägga medlemsavgifter på en taxiresa… Det är så sjukt att jag inte ens orkar skriva ihop något fint.

Som förtroendevald har man ett förtroende att förvalta. Låt det aldrig någonsin stiga dig till huvudet! Du har ett ansvar gentemot de som röstade på dig, som tror på dig, som sätter sin tilltro till dig. Och då måste du som individ föregå med gott exempel. Punkt. Och slutdiskuterat. Vi är i den tuffaste branschen någonsin: förtroendebranschen. Det tar en livstid att att bygga upp ett fantastiskt förtroende och respekt hos dina medmänniskor och utav dem som du inom politiken kommer strida mot. Men allt kan raseras på en sekund om du är respektlös nog att inte förvalta det förtroende du har fått. Och det är ett slöseri på en post som någon annan, med annan karaktär kunde ha haft.

Nu kommer jag vänta för att se vart #taxigate tar oss. Men för tusan människor, har du medlemmar bakom dig: har du ett ansvar. Så det så.

Lämna kommentar Dela inlägget: