#Almedalen

Så här nästan en vecka senare efter att jag packade väskan, satte mig på båten och drog till Gotland är jag hemma och kan äntligen reflektera över de fantastiska dagarna i Visby. För summerar man ihop allt så var det ändå fantastiskt trots en del tunga moln på himlen. Men de kan vi ta senare.

Innan jag går vidare så vill jag bara be om ursäkt för den fotobomb som kommer komma, det är liksom lite oundvikligt och då har jag ändå bantat ner bilderna till ett minimum. Men så kan det vara ibland!

Almedalen. Visby. Gotland. Det finns så mycket att säga.

Varning på stan med Carl Bildt, tidigare partiordförande, statsminister och utrikesminister och så min chef, partisekreterare Gunnar Strömmer.

Almedalsveckan firade 50 år i år. Det är alltså 50 år sedan Olof Palme stod på ett flak och pratade till Visbyborna och resten är historia som det så fint brukar heta. Men jag måste säga att jag ändå lämnade ön med en liten obehaglig känsla och det är jag nog inte ensam om. Och roten till den här källan stavas NMR. Det här har i och för sig övertygat mig mer om att det är så otroligt och oändligt viktigt att vi i alla lägen står upp för vår demokrati.

Om någon dag kommer jag åka hem till Ludvika. Staden, eller snarare orten, där jag är född och uppvuxen. Hembygden som NMR nu har förövat oss andra på. Det vill säga: jag kommer åka hem och jag kommer göra allt för att värna om de fantastiska värden som Sverige står för – öppenhet, demokrati, mångfald. Men mer om detta kan vi ta i ett annat inlägg men jag skulle tro att det inte finns någon därute i landet som har missat att NMR störde Annie Lööfs tal och bildade en mur framför Liberalernas tält och det här är inte ens de riktigt, riktigt otäcka sakerna som hände.

Men Almedalen genererade också i riktigt bra samtal och möten. Jag har varit med Gunnar Strömmer nästan överallt – från sändning i SVT, till debatt i halvlek mot sin motsvarighet i (S) Lena Rådström Baastad och så har det rullat på:

Gunnar och Lena i SVT Agenda – efteråt kunde man livechatta med Strömmer.

Har också under de här dagarna haft förmånen att spendera tid med världens bästa ungdomsförbund och träffat andra spännande människor. För det är lite det vad Almedalsveckan egentligen handlar om: möten mellan människor. Och magiska saker kan ske när vi pratar med varandra. Vi tycker inte lika alla gånger men det är det som är så fint med en demokrati: Man får liksom göra det.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Nedräkning & tidspann

Just nu känns det som att dagarna och veckorna springer iväg. Och där min kondition är lite dålig och jag bara försöker hänga med. Ena foten framför den andra. Men även om det går fort, det är mycket och stundtals även lite jobbigt så är det också fantastiskt, fantastiskt roligt. Det är valår och Almedalen närmar sig med stormsteg. 

I år firar Almedalsveckan 50 år. Och det är mitt premiärår. Bara en sådan sak. Däremot känns det lite overkligt att om två veckor så kommer jag befinna mig i Visby och det kommer vara kvällen innan Moderaternas dag. Det är just vid sådana här tillfällen som jag inser att det gr fort när man har roligt. Ibland alldeles för fort och jag måste nästan nypa mig armen och komma ihåg att njuta av resan. För det är någon av en resa.

Här den 12 juni så firade jag ett år på Moderaternas riksdagskansli. Det betyder också att det är ett år sedan jag tog min masterexamen och lämnade studentlivet bakom mig och även kanske blev vuxen på riktigt. Det betyder också att jag lämnade Bryssel för ett år sedan (staden jag fortfarande är kär i) och jag har kallat Stockholm hemma i ett år. På ett år har jag hunnit med arbete i två utskott och nu är jag knuten till vår partisekreterare i en tid då allt händer – det är ju 85 dagar kvar till valet.

Under ett års tid har jag haft privilegiet att lära känna nya människor och stärka band till de som är mina nära vänner idag. Det händer mycket på ett år. Mitt liv är nog väldigt annorlunda idag än vad det var för ett år sedan. Jag är så enormt tacksam över den möjlighet jag fick när jag blev erbjuden ett jobb som politisk sekreterare för Moderaterna i riksdagen, den möjligheten och den potentialen som mina chefer såg i mig för ett år sedan är något jag alltid kommer vara glad och stolt över. För det har faktiskt förändrat en hel del och det har format min framtid som kommer.

Kom an då, vänstern! Foto: Jonna Thomasson

Men det här inlägget handlar inte om det som har varit egentligen eller om tiden som har gått. Det handlar om den tid som är kvar till den 9 september. Det handlar om att det är nu vi kavlar upp ärmarna, vårt OS hägrar och jag kommer i alla fall göra allt för att Sverige ska få en ny moderatledd alliansregering efter valet.

Lämna kommentar Dela inlägget:

116 dagar

Mantrat. Nedräkningen som finns bakom min rygg varje dag på mitt konor i riksdagen. En anledning till varför jag gör det jag gör men främst gör jag det jag gör för att jag verkligen tror på moderat politik. Jag är liberalkonservativ. Jag tror på att alla människor har rätten att forma sina egna liv. Jag tror på ett samhälle med rättigheter, skyldigheter och möjligheter – lika för alla.
(Och se där, jag kunde även smyga in vår nya slogan lite fint.)

Ofta när jag pratar med människor i min egen ålder (dvs någon i 25års åldern där vi alla är födda i början av 90-talet) så säger de flesta att val av yrke, i alla fall när man valde att belåna sig och flytta till en annan stad så gjorde man det för något som man tycker är viktigt och tror på.

Jag tänker på mina vänner som har pluggat till sjuksköterskor för att ni verkligen vill hjälpa människor. Jag tänker på mina vänner som idag är brandmän – ni springer mot det vi andra springer ifrån. Jag tänker på er som idag är utbildade jurister som en vacker dag kommer vara försvarsadvokater och försvarare – ni gör detta för att ni tror på ett starkt rättsystem. Där alla har rätt att prövas inför en oberoende domstol.

Och till mig själv då? Varför gör jag det jag gör? Jo, för jag tror på Sverige. Det är inte svårare än så.

Jag vet däremot att vi lever i en tid då det är lätt att blunda för samhällsproblem och det verkar vara precis lika lätt att skylla ifrån sig på någon annan. Och sådant kan göra mig frustrerad och arg. Jag är i alla fall uppfostrad så att man tar ansvar. Du vill kunna stå på egna ben. Egen försörjning, egenmakt och ett eget liv.

Jag tror på riktigt att det går att förändra Sverige. Det går att förändra världen. Det har gjorts tidigare och det kan göras igen. Men det krävs kvinnor och män. Som står upp när vinden tjuter, som inte sätter sig ned i båten bara för att det är bekvämt, som är en fyr i stormen. Jag jobbar med dessa människor dagligen. Det är inspirerande och ett privilegium. En vacker dag hoppas jag att jag också kan räknas till en av dem.

Idag är det 116 dagar tills en ny regering. Idag är det en ny dag på Moderaternas riksdagskansli.

Partisekreterare Gunnar Strömmer efter Sverigemötet 2018

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

144

Så, detta hände idag. Med 144 dagar kvar till valet.

Det vill säga att riksdagen har röstat igenom Alliansens förslag om tjänstemannaansvar. Nu finns det någon som garanterat tänker: Varför? Jo, för att ansvarslöshet gentemot mesborgarna måste få tydliga konsekvenser.
Svårare än så är det inte.

Jag vill bara ändå med detta inlägg uppmärksamma på hur hårt och ihållande arbete lönar sig. I flera år har moderata företrädare drivit den här frågan genom bland annat motioner och idag så nådde man en milstolpe som man så länge har jobbat mot. Det är fantastiskt roligt.

Men annars då? Jo, det är 144 dagar kvar till valet vilket innebär i min värld att nu är det valrörelse. Även om den kanske fortfarande är rätt långt bort för de allra flesta. Men det är fantastiskt roligt att vi nu är igång. På riktigt.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Millennials och ett digitalt val

1992 – året jag föddes och med det sagt jag är en av dem. En millennial.
Och nästa person som får det att framstå som dåligt, det här är till dig.

Till att börja med så på alla millennials vägnar; sluta klumpa ihop oss till en stor organism och klump där alla tänker likadant och tycker likadant och är likadana. Det är vi inte. Vi är individer, inte amöbor. Och socialism är inte charmigt heller. Men det finns däremot saker som förenar oss. Vi är generationen som växte upp med en mobiltelefon, med internet och med allt vad det innebär. Vi är generationen som upptäckte att världen är rätt tillgänglig alltid och att det kanske inte alltid finns gränser för vad man kan och inte kan göra.

I perspektiv av Sverige är vi också generationen som inte vet om en verklighet utan EU. Fri rörlighet och ett annat sätt att se på saker och ting. Jag tror inte att generationer innan oss har känt sig eller kallat sig för européer men jag vet att vi gör det – oberoende om man anser att EU ska ha mer eller mindre inflytande.

Jag blir också så trött varje gång det fladdrar förbi en artikel i flödet som säger att millennials har noll verklighetsuppfattning, att vi är lata på jobbet och att man som chef inte ska anställa oss. Alltså: på riktigt!? Hur urbota dumt är det inte egentligen? I samma veva borde man ju rimligtvis också skriva artiklar om andra generationers påhittade och negativa karaktärsdrag. Och ja, det finns garanterat millennials som saknar verklighetsuppfattning och som inte sköter sitt jobb men det är inte enbart reserverat för oss. Det är ändå något jag kan lova. Eller lite som man hade kunnat säga i USA: fake news. Sedan kan det mycket väl vara så att vissa saker har serverats på ett silverfat till millennials men där får ni ändå rikta kommentarerna till våra föräldrar. För det är faktiskt orimligt att barn ska ta ansvar över sin egna uppväxt.

Något som ändå sägs vara ett karaktärsdrag för just millennials och 90-taliser är att vi lite är uppvuxna under mantrat ”följ våra drömmar” och en positiv syn på saker och ting. Det är ju ändå som är fantastiskt! Låt oss ha detta nu när vi är mellan 20-30. Det här gör oss kreativa, till fantastiska entreprenörer och människor som ser bortom gränser. Förstör det för guds skull inte utan låt oss göra det vi är bäst på.

Just i mitt jobb är det ändå fantastiskt att vara född 1992 och ha detta i bagaget. Ofta de där sakerna som sägs med en liten nedvärderande ton från den så kallade vuxenvärlden  (vilket uppenbarligen måste vara människor som börjar närma sig medelåldern med tanke på den ålder som vi millennials har) så som att vi är drömmare är ändå det som för oss framåt. Vi befinner oss nu i valåret 2018. Ett valår som i många fall kommer utspela sig i sociala medier och på digitala plattformar och då fungerar inte gamla sanningar. Det kommer inte fungera med saker som partierna alltid har gjort bara för att man just alltid har gjort det. Vi måste våga ompröva och tänka nytt. Vilket ändå är det bästa jag vet.

Det här inlägget skulle nog egentligen handla om mer digitala val och mindre millennials men det var inte alls där jag landade. Eller landade tillsammans med dig som läser – vi får ta igen det en annan gång. Jag lovar att jag kommer prata mer om det digitala valet 2018.

Lämna kommentar Dela inlägget:

200 & Fantastic 4

Foto: J.Sandström

Idag är det 200 dagar kvar till 9 september 2018. För en del människor är det en ocean av tid – för mig är det nästan ett ögonblick bort. För en del människor är datumet en helg när det är oklart vilken årstid det egentligen är – för mig (och för många i samma bransch) är det vår D-dag. Det är valdagen.

Utan att säga för mycket så kan jag lova att det märks på mitt jobb. Riksdagen nästan surrar inför allt som är påväg. Flodvågen av valarbete. Och det är magiskt.

För politiken skruvas verkligen upp, överallt i hela landet och det kavlas upp ärmar för att vinna val. Det är ändå något som imponerar stort på mig, oavsett politisk tillhörighet: Det engagemang som finns! Och det är lite svårt att inte bli nostalgisk över dagarna i valstugor, nätterna i minibussar när valaffischer skulle upp. Den ohälsosamma mängden socker och energidryck och gemenskapen. Tack MUF för att jag har fått vara med om det. Och det ska bli fantastiskt roligt att få göra det igen – även om det kanske blir i en liten annan form den här gången. Den här gången är det mitt jobb och mitt mål med mitt jobb. Egentligen är det grundidén bakom det cv som tog mig hela vägen in i riksdagen. Jag vill ha en ny statsminister. Och jag vill att han ska heta Ulf.

Men man blir aldrig så stark som sin svagaste länk, sägs det. Och då måste det ändå ses som rätt fantastiskt att Moderaterna går till val med Alliansen. Vi har fyra superhjältar som ska leda oss och inspirera oss till valseger.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Utmaningar

Photo by Ross Findon on Unsplash

Det finns något gemensamt för alla de som väljer att engagera sig politiskt eller som jobbar med politik, i politiken – för det är det man gör. Hur flummigt och fluffigt det en kan låta. Men det vi har gemensamt är att vi inte blundar för problem och vi gillar utmaningar.

Men det bör ändå poängteras att även om just ovanstående saker är saker som vi har gemensamt så går åsikterna isär. Någons identifierade problem kan vara någon annans  svar. Och finns det inte problem kan problem skapas för att passa en problemlösning. Det är rätt konstigt det där egentligen men det kan ändå konstateras att vart man än hamnar på den ideologiska skalan så gillar vi att tacka samhällsproblem.

2018 är utmaningarnas år. Det är nu vi presenterar planerna för Sverige, inför höstens val. Det är nu arbetet börjar – att övertyga det svenska folket om att vi är det bästa alternativet för landet och för framtiden. Det är en utmaning. Och en ännu större utmaning när intresset för politik är brutalt polariserat. För i ena ringhörnet finns de som andas politik dygnet runt, som sitter bänkade framför Agenda och som mer än gärna twittrar sin ståndpunkt kontra det andra gänget som knappt är intresserade ens på valdagen. Men det är väl lite det ändå som är charmen med min bransch.

Fram tills att vallokalerna stänger den 9 september kommer min största utmaning, tillsammans med mina kollegor och partiföreträdare kämpa för en valvinst: det är årets största utmaning.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Filterbubblor, fake news och valår

Det sägs att valåret 2018 kommer bli det smutsigaste någonsin i svensk politik… Men är det någon som har hört någon politisk företrädare säga detta? Någon politisk tjänsteman? Någon som arbetar med politik? Om vi bortser från journalister.

Hej valår 2018! Det ska bli fantastiskt roligt att få umgås med dig, trots att jag antagligen inte kommer vilja veta av dig i slutet – men så är det i och för sig alltid. Så här inleds årets första blogginlägg. Definitivt inte något som kommer ge mig en Pulitzer någon gång inom de närmsta eonerna men det är ändå dagens sanning. Det har varit tyst från mig ett tag men i och med ett nytt år, ett nytt valår så kommer jag antagligen checka in här mer regelbundet. Faktum är ju att sedan jag började på Moderaternas riksdagskansli så pratar jag politik hela dagarna, jag är politik alltid, och därför har tyvärr bloggen hamnat på efterkälken. Men det ska det bli ändring på och jag ska skärpa till mig. För det finns så mycket att skriva om!

Ett valår är OS i politik. Vi är redan inne i slutspurten men medborgarna tror att vi står i startblocken. 

Och ungefär så är det. I höstas hade Moderaterna en arbetsstämma och här togs riktlinjerna på riktigt för vad vi tycker och tänker. Och idag kanske det blev ännu mer tydligt när Gunnar Strömmer höll en presskonferens och pekade ut våra prioriterade politiska områden inför höstens val. Grunden är: (1) Ekonomi och jobb. (2) Lag och ordning. (3) Invandring och integration. (4) Skola och välfärd.

Det här med sociala medier: finns det inte en risk för filterbubblor och fake news? Hur ska de som får rösta i sitt första val veta vad som är sant eller inte? 

Meningen här ovan, sägs den verkligen? Har den på riktigt uttalats? Svaret är ett sjungande ja. Det har det och många gånger också. Ofta av en äldre generation och det är inte särskilt förvånande eller spännande heller för den delen men sociala medier kommer vara så otroligt viktigt i valrörelsen. Finns studier som visar att majoriteten av alla svenskar konsumerar sina nyheter via sociala medier. Det är inga konstigheter med det men det ställer krav på oss som människor att titta ett extra varv vem som är avsändaren men samtidigt: vem köper en insändare av en arg granne i lokaltidningen direkt bara för att det är lokaltidningen? Om några år är jag övertygad om att vi kommer tycka att den här debatten är skev och de som skriker högst om sociala mediers negativa inverkan är de som inte är användare själva och inser hur positivt det kan vara. Men ja, filterbubblor och fake news som sagt var men som motvikt har vi sunt förnuft och det ska man inte förminska.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Game on

Kalla det Uffe-effekten. Att Sverige behöver mer borgerlighet eller vad som nu känns bäst. Men ingen kan i alla fall hävda något annat än att M har ökat i den senaste opinionsundersökningen!

Förändringens vindar och vi går in i valår. Och skillnaden på en månad är stor.

På Twitter, bland mina MUF-vänner, trendar just nu #uffe2018 och jag det säger ändå något. Det finns en optimism nu när vi går in i valrörelse. Och vi gör det för att vi tror på frihet. Vi tror på att staten ska finnas för de som behöver den, den ska vara stark men inte stor. Vi tror på att det alltid ska löna sig att gå till ett arbete framför bidrag. Och vi tror på att du alltid är bättre lämpad än Stefan Löfven att ta beslut över ditt liv och vilken väg du vill gå.
Jag kan rada upp så mycket mer men jag stannar här.

De rödgröna har enligt DN/Ipsos mätning från igår 41 %. Alliansen har också 41 %. Det är game on! Och jag vill se det här gänget i ledningen och med ansvaret för vårt land från och med hösten nästa år. För Sverige förtjänar bättre än den regering vi har nu.

Lämna kommentar Dela inlägget: