En milstolpe & nya utmaningar

Då har jag klarat av den där dagen som jag egentligen aldrig trodde skulle komma. Hur jag nu har tvivlat på det är egentligen rätt absurt, jag menar: hoppar man på ett masterprogram och genomför det så kommer ju dagen komma då det är dags att försvara sin uppsats. Uppsatsen som har tagit all tid under det senaste  halvåret. Den där uppsatsen som har kantats av blod, svett och tårar som är en snyggare beskrivning utav papercuts, stress och ångest… Som att hoppa från en klippa men inte riktigt veta var man kommer att landa. Eller hur för den delen…

june 25, 2019 | 2pm

MEN JAG KAN GLATT MEDDELA ATT VÅR UPPSATS BLEV GODKÄND!

Och jag har under de senaste timmarna försökt smälta den här känslan utav att det känns som om livet blev genast lite lättare igen. Jag tror inte riktigt att jag har sett eller viljat se vidden av vad den här uppsatsen har inneburit eller påverkat mig. Men jag är så otroligt stolt över oss, över vår uppsats och att den blev godkänd idag.

Jag är så otroligt glad över att jag har haft min uppsatspartner W under den här hösten. Det hade inte gått annars. Jag hade inte fungerat annars. Och det är en otroligt skön känsla att kunna säga att vi klarade det tillsammans. En milstolpe kan vi bocka av i våra akademiska karriärer. Även om jag räknar med att min ska vara slut om ett halvår. Och nu när jag sitter här framför min dator, den dator som har fått höra x antal svordomar under den här resan slår det mig att det här är ändå rätt stort. Det är faktiskt lite stort att ha fått en masteruppsats klar och lite större att den också har passerat nålsögat och betygssatt. Det är ändå lite egoboost att sitta här och konstatera att Jonna 16 år hade rätt i att satsa på betyg som skulle ta henne till Lund och juridikstudier. 20åriga Jonna gjorde rätt i som kände att juridik är nog ändå inte något för mig, lite för stelt och flyttade vind för våg till Göteborg. 20åriga Jonna är också hon som landade i en klass, på en utbildning med Sveriges i särklass tråkigaste namn (kom igen: kandidatprogrammet i offentlig förvaltning är ju så osexigt som det kan bli) där hon träffade världens bästa människor, däribland W. 23åriga Jonna försvarade en kandidatuppsats i ämnet city branding och passade även på att känna ”Here we go, en master ska väl inte vara så svårt!?” och här sitter jag idag: snart 25 (i mars dock!) och har ett internship i hjärtat av Europa, i Bryssel. Där politik föds. Vilken drömresa det ändå har varit! Även om det finns gånger då jag har ringt pappa och gråtit i luren. Ofta på grund utav frustration.

Men uppsatsen ”Från öppna hjärtan till stängda gränser – En studie om den svenska migrationspolitiska diskursen” är inlämnad och jag är lycklig. De kommande tre dagarna kommer det mest vara flyttkaos och fix inför flytt och den 22a januari lämnar jag landskod +46 till förmån för +32. Och det kommer bli så roligt!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Perspektiv

15541208_1311923032198378_5539721690426115947_n

Som antagligen ingen har missat så är Musikhjälpen 2016 igång. Världens bästa grej! För min del är just Musikhjälpen starkt associerat med vansinnesplugg innan julledigheten. Och det slår mig hårdare i år än vad ämnena kanske brukar göra. I år skramlar vi för att alla barn ska få gå i skolan. Det ska inte spela någon roll vem du är eller vart du bor. Vi har alla rätt till en trygg skolgång. Det är i skolan vi lägger grunden för en bra mycket värld än den vi föds in i. Men då måste just möjligheten att gå i skolan finnas.

Jag har alltid haft den. Jag är född och uppvuxen i Sverige. I ett land med skolplikt. I ett land som ger alla möjligheten till högre utbildning. Så här sitter jag, den 15 december 2016 och korrekturläser min masteruppsats. Jag är 24 år gammal. Jag förverkligar mina drömmar. Och jag vill att vartenda barn ska ha samma möjligheter om man vill! Och just därför har jag valt att skänka pengar till Musikhjälpen. Så gör det du också!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Luciamorgon

Merryx-mas

Godmorgon världen! Tänkte passa på att önska er en fantastiskt fin Lucia och en god jul. Jag hoppas att ni hinner få lite julstämning i vad som nu börjar bli julstressen. Mys och ta hand om varandra helt enkelt.

Själv ska jag, som vanligt, ägna dagen åt uppsatsen. Och kaffe. Allt för att julen faktiskt bara ska kunna få vara jul!

Lämna kommentar Dela inlägget:

The circle of life

IMG_7065

Från i måndags när bästa riksordförande Ina besökte Göteborg!

Det har varit en sådan där otrolig vecka. En sådan vecka att jag nu sitter här en fredag (fortfarande i sängen) och känner att: Jädrans, vad bra den har varit! För att sammanfatta den kort kan det sägas att det har varit aktiviteter kopplade till politiken ungefär varannan dag, glöggmys, uppsatsgenombrott och väldigt många skratt!

Igår kom också antagningsbeskeden till högskola och universitet. Mitt twitterflöde fylldes utav glada tillrop från blivande studenter och jag kunde nästan ta på peppen. Själv är jag definitivt i slutet på min akademiska resa. The circle of life. Det är i princip ett halvår kvar tills jag kommer stå där på en scen och ta emot ett diplom för en masterexamen. På något sätt känns det helt galet! Det du, Jonna 17 år. Allt är fasen möjligt!

Men innan det är dags för mig att plocka ut den där examen så ska jag ut på mitt livs äventyr. För det är så det känns och det är otroliga fjärilar i magen när jag tänker på det. Den här veckan har också inneburit ett fantastiskt besked för mig. I mitten av januari 2017 kommer jag flytta till Bryssel. Hur galet är inte det!? Här pratar vi alltså om att uppfylla alla drömmar någonsin mer eller mindre. Och det ska bli så fantastiskt kul att få dela med mig utav den här resan. Stay tuned!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Ambitiöst och roligt

es-slututstallning-jonna-s160526w ”Jonna har alltid varit duktig i skolan, att plugga vidare var en länge en dröm för henne. Hon ville välja estetiska programmet när det var dags att göra gymnasievalet. Det tyckte vissa var fel.”

Foto & text i intervjun: Erica Hallgren, kommunikatör VBU

För ett tag sedan ställde jag upp på en intervju hemma i Ludvika för den gymnasieskola jag lämnade år 2011. Det var en intervju som kantades av skratt och jag hade verkligen hur roligt som helst. Men trots det så finns det en allvarlig ton i intervjun och i den text som nu är publicerad på vbu.se

När jag gick på högstadiet var min högsta dröm att en dag få plugga på universitetet. På riktigt, det var min dröm. Och för att ta mig dit så finns det en transportsträcka som heter gymnasiet. Som 14-15åring tyckte jag att det var ju alldeles utmärkt att kombinera studier med ett fritidsintresse. Så det logiska för mig var helt enkelt estetiska programmet med inriktning musik på Västerbergslagens Utbildningscentrum Högbergsskolan. Tyvärr tyckte inte alla andra likadant. Av en syo fick jag höra att jag skulle förstöra min framtid, vänner tyckte nog också att jag hade blivit knäpp men mitt i allt fanns mina föräldrar som sa: ”Vill du läsa estet? Gör det!” Sagt och gjort, med den högsta antagningspoängen till estet i Ludvika någonsin så började jag mina tre år där år 2008. Men frågan är vad som hade hänt om inte mina fantastiska föräldrar stöttade mig i mina egna val (redan då)?

Tre år passerade. Det var skratt och tårar och nervositet inför varenda framträdande. Men herregud vad roligt vi hade! Tänk synen när ett gäng svartklädda kids ska prova på skidskytte för första gången. För det var lite så vi tacklade de flesta problem: i svarta stuprörsjeans och converse. Vi var underdogs men vi var nog också de som hade roligast under de där tre åren. Vi var en brokig skara som växte tillsammans. Vi stöttade varandra, vi mötte motgångar ihop men vi gav aldrig någonsin upp. Och jag är så tacksam för det. Tack alla mina fantastiska ex-klasskompisar från gymnasiet. Ni har tagit mig hit där jag är idag!

Efter gymnasiet gick min dröm i uppfyllelse. Det blev ett år juridik på Lunds Universitet innan jag hamnade i Göteborg. Nu har jag min masterexamen inom räckhåll inom offentlig förvaltning.
Och till dig, syon på min högstadieskola vill jag bara säga: Vad säger du nu!?

Vill du läsa hela intervjun med mig? Då kan du klicka här: http://www.vbu.se/bloggen/ambitiost-och-roligt 

Lämna kommentar Dela inlägget: