Idrottsgalan & kvällsfunderingar

Det får oss att känna så otroligt mycket. Medgång och motgång. Nya höjder men även lågvattenmärken. Skratt och tårar. Ibland i kombination. Ren lycka och andra gånger en sådan otrolig frustration. Dels som utövare men också som supporter. Jag pratar naturligtvis om sport. Sport och idrotten är någon som för mig alltid har inkluderat människor, det där orubbliga i en tid som man kanske inte riktigt förstår sig på. Något som finns där genom olika stadier i livet. Från fotbollsträningarna i knattelaget (när största idolen var David Beckham) eller när jag har susat nedför backarna i Sälenfjällen till de gånger då jag har skrikit mig hes på en läktare tillsammans med de som benämner sig som Änglarna. Även om bilden nedan mest är en uppvisning på hur jag ser ut vid en straffspark…

FullSizeRender

Ikväll gick Idrottsgalan 2017 av stapeln i Globen och i publiken, bland alla dessa människor som gör det de verkligen älskar (bara det är otroligt beundransvärt) fanns min vän på plats. Angie, eller som ni andra antagligen känner henne som: Sveriges första kvinnliga tyngdlyftare i ett OS, är en otroligt stor inspirationskälla för mig. Hon satsar så otroligt mycket på sina drömmar och vågar och det inspirerar mig till att bli den bästa version utav mig själv. Även om min karriär inom idrotten antagligen är över för alltid. Om vi bortser från normal fysisk aktivitet. Precis som A finns det så många otroligt bra förebilder inom idrotten och dessa förebilder behövs för de barn som växer upp idag.

Kvällens kanske viktigaste pris, Årets peppare, fick organisationen Futebol dá forca. En fantastisk organisation som ”stärker tjejers rättigheters, en fotbollsträning i taget”.
På organisationen hemsida går följande att läsa: ”Empowering leaders who empower girls and communities, enabling them to reach their future dreams, starting on the football field – and further in life!” Och det här är så otroligt viktigt. Viktigare än vad jag kan beskriva just nu. Och just därför vill jag bara uppmana er alla att kika in på hemsidan och den finns här.

Fotbollen och idrott har gett mig så otroligt mycket i livet. Vem jag är och mina värderingar. Hur jag blir en bra teamplayer men också hur jag blir en bra ledare och vad som karaktäriseras utav en bra ledare. Idrotten har lärt mig att det är okej att misslyckas så länge jag reser mig igen. Det viktiga är hur du som individ hanterar en förlust och kanske inte hur du firar en vinst. Även om jag fortfarande blir sjukt förbannad när jag förlorar i exempelvis Monopol. Kan vara så att just en dålig förlorare är mitt sämsta karaktärsdrag.

Idrott för mig är större än enbart sporten och det är väl mest det jag vill säga med det här ostrukturerade inlägget. Och idrott förtjänar att få uppmärksamhet och just därför älskar jag att vi har Idrottsgalan en gång om året.

Lämna kommentar Dela inlägget:

SKAM

images

 

Halva befolkningen är begeistrad. Den andra halvan funderar mest på varför var och varannan människa springer runt och kallar sin umgängeskrets för kosegruppa.
Förklaringen stavas succéserien: SKAM!
Skam är egentligen den där tv-serien som jag önskade hade gått när jag gick på gymnasiet. Men jag är så otroligt glad över att min 17åriga lillasyster följer serien lika besatt som jag gör. Serien behandlar allt det där vardagliga som tillhör gymnasiet (som att glömma av den där inlämningsuppgiften och slänga ihop något två min innan deadline till skvallret på skolgården) men även djupare och svårare saker som första kärleken, sexualitet, ätstörningar och sexuella övergrepp.
Det är en serie som kastar mig tillbaka till tiden då jag och mina vänner satt och funderade på bästa sms:et att skicka till den där killen du gillade. Eller den där gången då en utav mina bästa vänner berättade att hon hade träffat någon och den där någon var en tjej. (Utan att spoila men lite som när Isak berättar för sina vänner.) Gymnasiet är en tid då man kan gå lite vilse på vägen när man försöker hitta sig själv. Men det är också en hyllning till kompisgänget, till kärleken och till livet.

Frida Boysen har skrivit en fantastiskt krönika som jag tycker att ni alla ska läsa. Och den hittar ni här. Liksom att Oliver Rosengren från Moderaterna har skrivit en debattartikel som också ska läsas och den finns här.

Läs texterna, fundera lite och se sedan Skam. Du kommer inte att ångra dig!

Lämna kommentar Dela inlägget:

En milstolpe & nya utmaningar

Då har jag klarat av den där dagen som jag egentligen aldrig trodde skulle komma. Hur jag nu har tvivlat på det är egentligen rätt absurt, jag menar: hoppar man på ett masterprogram och genomför det så kommer ju dagen komma då det är dags att försvara sin uppsats. Uppsatsen som har tagit all tid under det senaste  halvåret. Den där uppsatsen som har kantats av blod, svett och tårar som är en snyggare beskrivning utav papercuts, stress och ångest… Som att hoppa från en klippa men inte riktigt veta var man kommer att landa. Eller hur för den delen…

june 25, 2019 | 2pm

MEN JAG KAN GLATT MEDDELA ATT VÅR UPPSATS BLEV GODKÄND!

Och jag har under de senaste timmarna försökt smälta den här känslan utav att det känns som om livet blev genast lite lättare igen. Jag tror inte riktigt att jag har sett eller viljat se vidden av vad den här uppsatsen har inneburit eller påverkat mig. Men jag är så otroligt stolt över oss, över vår uppsats och att den blev godkänd idag.

Jag är så otroligt glad över att jag har haft min uppsatspartner W under den här hösten. Det hade inte gått annars. Jag hade inte fungerat annars. Och det är en otroligt skön känsla att kunna säga att vi klarade det tillsammans. En milstolpe kan vi bocka av i våra akademiska karriärer. Även om jag räknar med att min ska vara slut om ett halvår. Och nu när jag sitter här framför min dator, den dator som har fått höra x antal svordomar under den här resan slår det mig att det här är ändå rätt stort. Det är faktiskt lite stort att ha fått en masteruppsats klar och lite större att den också har passerat nålsögat och betygssatt. Det är ändå lite egoboost att sitta här och konstatera att Jonna 16 år hade rätt i att satsa på betyg som skulle ta henne till Lund och juridikstudier. 20åriga Jonna gjorde rätt i som kände att juridik är nog ändå inte något för mig, lite för stelt och flyttade vind för våg till Göteborg. 20åriga Jonna är också hon som landade i en klass, på en utbildning med Sveriges i särklass tråkigaste namn (kom igen: kandidatprogrammet i offentlig förvaltning är ju så osexigt som det kan bli) där hon träffade världens bästa människor, däribland W. 23åriga Jonna försvarade en kandidatuppsats i ämnet city branding och passade även på att känna ”Here we go, en master ska väl inte vara så svårt!?” och här sitter jag idag: snart 25 (i mars dock!) och har ett internship i hjärtat av Europa, i Bryssel. Där politik föds. Vilken drömresa det ändå har varit! Även om det finns gånger då jag har ringt pappa och gråtit i luren. Ofta på grund utav frustration.

Men uppsatsen ”Från öppna hjärtan till stängda gränser – En studie om den svenska migrationspolitiska diskursen” är inlämnad och jag är lycklig. De kommande tre dagarna kommer det mest vara flyttkaos och fix inför flytt och den 22a januari lämnar jag landskod +46 till förmån för +32. Och det kommer bli så roligt!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Jag kommer hem igen till jul

TravelVäskan är semipackad. Kylen är kind of tömd. Imorgon eftermiddag sätter jag mig på Harry Potter-tåget och åker hem till Dalarna. Känns däremot som om jag kan glömma egen kupé i och för sig… Men fem timmars podd-lyssnande är väl bra för själen?

23 december imorgon och det betyder att alltså hemresa. Hem till Dalarna över jul och nyår. Det kan nog ändå behövas så kaosartad som den här hösten/vintern ändå har varit.

Hur som helst vill jag passa på att önska er alla en god jul! Och ta hand om varandra!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Var din egna goda fe

A-Fabulous-Fete-Magic-Is-Something-You-Make

Det slår mig hur ofta människor bara tror att saker ska trilla ned i knät på dem. Och sedan ännu värre, att dessa människor också irriterar sig på att inget händer eller att fel saker händer. Men sanningen är ju lite att du är din egna lyckans smed. (Nu tänker jag utifrån de personer i min närhet som i de flesta fall är de jag träffar på universitetet.) Citatet ovan säger allt: ”Magic is something you make!”

Jag är så fruktansvärt trött på alla de personer som har sagt åt mig att jag har haft tur som har fått Bryssel. Och jag känner mest, vaddå fått? Jag har under 4,5 års tid satsat mot den här drömmen. Jag kanske inte alltid har uttalat den, för att den har känts avlägsen. Men tro mig, tur är nog det sista verbet som beskriver det hela. Det har tentapluggats, varit extrajobb och andra engagemang (som har gjort att jag har med plugg varit 250 % sysselsatt i perioder). Det har varit blod, svett och tårar. Det vill säga papercuts, löpturer till spårvagnen för att inte missa tentastarten och tårar av ångest och glädje och allt som hör de första staplande stegen i vuxenlivet till. Men tur vette tusan!? Jag blir faktiskt så provocerad av det här: jag har lagt ned så mycket tid, så mycket energi och jag är faktiskt för duktig på just det jag är bra på för att det ska få reduceras ned till tur. Bryssel är min perfect match men det beror på att jag har jobbat mig till det. Inget annat. Så var din egna goda fe för ”magic is something you make”!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Luciamorgon

Merryx-mas

Godmorgon världen! Tänkte passa på att önska er en fantastiskt fin Lucia och en god jul. Jag hoppas att ni hinner få lite julstämning i vad som nu börjar bli julstressen. Mys och ta hand om varandra helt enkelt.

Själv ska jag, som vanligt, ägna dagen åt uppsatsen. Och kaffe. Allt för att julen faktiskt bara ska kunna få vara jul!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Pusselbitar

you'regolden

Jag är så otroligt glad, ödmjuk och stolt över den här möjligheten jag har fått i Bryssel. Och jag är fantastiskt peppad på den också! Vad som är faktiskt ännu roligare är att ett det kommer finnas ett par tjejer därnere som är otroligt fantastiska samtidigt som jag är där. Hur roligt är inte det!?

Men någonstans tror jag ändå att jag lite halvt har missat eller snarare glömt av vad en flytt till Bryssel faktiskt innebär. För alla saker här hemma som måste fixas innan. Och inte nog med att det typ är en månad till flytt, lite drygt, så är det jul och nyår mitt i allt som gör att det liksom är crunch time redan nu. Spännande, galet och sjukt kaos i mitt huvud är väl ungefär de orden som beskriver det här bäst. Och mitt i allt skriver jag min masteruppsats. Hello, multitasking!
Det handlar liksom om att lösa en andrahandshyresgäst till min lilla etta här i Göteborg. Kolla upp: hur fungerar det här med mitt mobilabonnemang? Kan jag pausa gymkortet? Och så vidare och så vidare. Det är ett gäng pusselbitar som är lite överallt just nu som ska passas ihop innan jag sitter på flyget till Europas hjärta. Vilken resa! Och så exalterad jag är!

Lämna kommentar Dela inlägget:

The circle of life

IMG_7065

Från i måndags när bästa riksordförande Ina besökte Göteborg!

Det har varit en sådan där otrolig vecka. En sådan vecka att jag nu sitter här en fredag (fortfarande i sängen) och känner att: Jädrans, vad bra den har varit! För att sammanfatta den kort kan det sägas att det har varit aktiviteter kopplade till politiken ungefär varannan dag, glöggmys, uppsatsgenombrott och väldigt många skratt!

Igår kom också antagningsbeskeden till högskola och universitet. Mitt twitterflöde fylldes utav glada tillrop från blivande studenter och jag kunde nästan ta på peppen. Själv är jag definitivt i slutet på min akademiska resa. The circle of life. Det är i princip ett halvår kvar tills jag kommer stå där på en scen och ta emot ett diplom för en masterexamen. På något sätt känns det helt galet! Det du, Jonna 17 år. Allt är fasen möjligt!

Men innan det är dags för mig att plocka ut den där examen så ska jag ut på mitt livs äventyr. För det är så det känns och det är otroliga fjärilar i magen när jag tänker på det. Den här veckan har också inneburit ett fantastiskt besked för mig. I mitten av januari 2017 kommer jag flytta till Bryssel. Hur galet är inte det!? Här pratar vi alltså om att uppfylla alla drömmar någonsin mer eller mindre. Och det ska bli så fantastiskt kul att få dela med mig utav den här resan. Stay tuned!

Lämna kommentar Dela inlägget:

En brinnande stad

Göteborg blöder.
Och det kan inte längre stoppas med ett plåster. Eller ett bandage heller för den delen.

Igår kväll, i Vasa, brann en bil och skottlossning slutade i en skottskada. På en plats där jag går förbi dagligen och då blir det så otroligt nära. Men faktum är att det här är ju ingen nyhet i andra delar utav Göteborg. Den här västkustpärlan, Sveriges näst största stad, kanske Sveriges finaste stad är inte så himla underbar längre. En gång i tiden valde jag Göteborg. Igår kväll började jag fundera på att välja bort Göteborg. Det löser inte stadens problem men det skulle fixa min otrygghet.

Vad jag däremot vet är att vi måste ompröva samhällskontraktet. Det finns inga rättigheter som inte kommer med skyldigheter. Vi måste våga satsa på mer resurser till polisen och hårdare straffskalor. Vi måste våga se problemen och ta tag i problemen. Och vi måste definitivt våga prata om dem. För pratar vi inte, så finns de ju egentligen inte? Eller?

Lämna kommentar Dela inlägget: