#8mars

Skriver man något idag så känns det som att ämnet är självskrivet och självklart är det även så i mitt fall. 8 mars, den internationella kvinnodagen som faktiskt firar 100 år idag. 100 år då det har hänt så otroligt mycket för kvinnors frigörelse men det finns fortfarande en otrolig lång väg att gå. Och vägen är uppdelad i stigar. Som ser olika ut i olika delar av världen.

Det är fortfarande så att flickor gifts bort, barn könsstympas och flickor har sämre förutsättningar till utbildning. I Sverige tjänar en kvinna 13 % mindre än en man även om de utför samma jobb. Dagligen ifrågasätts jag om jag gillar rosa för att jag är jag eller för att patriarkatet har sagt åt mig att det är så. Kvinnlighet anses också vara något fult. Alla dessa saker är sådana saker som gör att 8 mars fortfarande behövs och kommer att behövas ett tag till.

En kvinnlig förebild för mig är skådespelerskan och aktivisten Emma Watson. Och kudos till denna människa som fotades till ett tidningsomslag som har fått hela vänsterfalangen som kallar sig feminister att sparka bakut. Men kan vi inte bara ta ett steg tillbaka? Och faktiskt fundera på vad som händer i den här situationen: Kvinnor trycker alltså ned en kvinna för att hon inte agerar på ett sådant sätt som gruppen anser är acceptabelt… Känns inte det igen? Och hur dumt är det inte!?

För mig handlar feminism om kvinnors rättigheter. Och kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Jag skriver det igen: kvinnors rättigheter är MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Punkt.

Feminismens spektrum är brett. Och vi får in allt från lika lön för lika arbete till rättigheten till skola oavsett kön. Från rätten till sin egen kropp till rätten att kunna gå hem tryggt på natten. Och vill jag bära rosa så är det också okej, för det är mitt alldeles egna val. Ett val som jag är fullständigt okej med.

8 mars är också dagen då jag alltid får lust att damma av Margaret Thatchers fantastiska citat: ”If you want anything said, ask a man. If you want anything done, ask a woman.” För även om kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter så behandlas det fortfarande inte så år 2017. Och det behövs individer som aktivt jobbar för att ändra på det, jag lovar!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Fly me to the moon

IMG_7282

Klockan 03:30 imorse (?) påbörjades min dag. En dag som ändå är rätt omvälvande för mitt lilla liv. Föräldrarna och jag, plus mina två väskor, hoppade in i Volvon och drog från lugnets trygga vrå hemma i Dalarna och till Arlanda. Och klockan åtta lyfte planet mot mina drömmars stad: Bryssel.

Så här är jag nu. I Bryssel! Lite lätt chockad är jag nog ändå och jag kommer antagligen inte riktig förstå att jag faktiskt bor här innan jag och staden firar en månad som nyförälskade. Tror nog att det är lite samma princip som när jag flyttade till Göteborg. Bara att det här är ytterligare lite bättre. Även om jag känner mig livrädd inför det faktum att lära mig åka kollektivt i den här staden… Frågan är om jag inte kan tvinga någon utav mina vänner som också är här att faktiskt lära mig? Men kollektivtrafikkaoset får helt sonika vänta tills imorgon. Just nu är min hjärna mest för mosad för att den ens ska fungera.

Men trots att jag egentligen är för trött för att ens fungera så har jag tagit mig till det hus där jag ska bo. Och till mitt rum. Med en Ikea-säng, hur det här äventyret än går så kommer jag åtminstone sova gott. Och idag blir helt enkelt en sådan där dag då mitt Netflix-konto får gå varmt och jag gör mig redo, för att citera en fantastisk vän: ”För att ta staden med storm!” Imorgon alltså.

Hädan efter kommer bloggen dels antagligen konverteras till någon form av dagbok. Vad jag gör om dagarna här och så vidare. Men också naturligtvis om dess syfte, politik och tankar. Även om kanske ämnena kommer bli bredare. Vem vet: det kanske kommer ett inlägg om skogspolitik och EU längre fram. För hur det nu än är så är det Mid Swedens intressen jag kommer att bevaka under mitt halvår i hjärtat av Europa.

Lämna kommentar Dela inlägget:

The times they are changing

… för att citera den senaste vinnaren utav Nobels priset i litteratur. Det har väl knappast undgått någon att igår svor Donald J. Trump presidenteden och USA är ja, kaos om man ska tro på media. Det återstår att se vad som händer och hur världen kommer att tackla den nyvalde presidenten. Men hur det nu än är: vare sig om man är republikan eller demokrat. Hur mycket man kanske inte uppskattar den kandidat som var Trumps motkandidat så tycker jag, personligen, att det är fruktansvärt att världens kanske mäktigaste man är en individ som offentligt kränker och häcklar andra individer. Och utav det får jag en klump i magen. Hur ska man exempelvis kunna lära barn att mobbing är något fruktansvärt när presidenten i USA tillämpar detta dagligen genom sin Twitter-feed? Hur ska man någonsin kunna lära unga personer att vi alla har samma värde vilket kön vi än tillhör när USA har en president som tycker att han kan bete sig hur som helst mot kvinnor just för att han är man?
Fundera på det en stund… Och jag skulle kunna rada upp en del exempel till men just det faktum att världens kanske mäktigaste person just nu är någon som inte ens besitter några av de mest grundläggande och mänskliga principer. Och det måste få kritiseras.

578546944-republican-presidential-candidate-donald-trump-gives.jpg.CROP.promo-xlarge2

På ett personligt plan händer det också mycket nu: imorgon lämnar jag Sverige för i alla fall ett halvår i Bryssel. Väskorna är packade (eller snart i alla fall) men jag har nog inte riktigt förstått innebörden av det här än. Mitt sista halvår på min master kommer spenderas i hjärtat av Europa. I spännande politiska tider. Vilken dröm egentligen!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Idrottsgalan & kvällsfunderingar

Det får oss att känna så otroligt mycket. Medgång och motgång. Nya höjder men även lågvattenmärken. Skratt och tårar. Ibland i kombination. Ren lycka och andra gånger en sådan otrolig frustration. Dels som utövare men också som supporter. Jag pratar naturligtvis om sport. Sport och idrotten är någon som för mig alltid har inkluderat människor, det där orubbliga i en tid som man kanske inte riktigt förstår sig på. Något som finns där genom olika stadier i livet. Från fotbollsträningarna i knattelaget (när största idolen var David Beckham) eller när jag har susat nedför backarna i Sälenfjällen till de gånger då jag har skrikit mig hes på en läktare tillsammans med de som benämner sig som Änglarna. Även om bilden nedan mest är en uppvisning på hur jag ser ut vid en straffspark…

FullSizeRender

Ikväll gick Idrottsgalan 2017 av stapeln i Globen och i publiken, bland alla dessa människor som gör det de verkligen älskar (bara det är otroligt beundransvärt) fanns min vän på plats. Angie, eller som ni andra antagligen känner henne som: Sveriges första kvinnliga tyngdlyftare i ett OS, är en otroligt stor inspirationskälla för mig. Hon satsar så otroligt mycket på sina drömmar och vågar och det inspirerar mig till att bli den bästa version utav mig själv. Även om min karriär inom idrotten antagligen är över för alltid. Om vi bortser från normal fysisk aktivitet. Precis som A finns det så många otroligt bra förebilder inom idrotten och dessa förebilder behövs för de barn som växer upp idag.

Kvällens kanske viktigaste pris, Årets peppare, fick organisationen Futebol dá forca. En fantastisk organisation som ”stärker tjejers rättigheters, en fotbollsträning i taget”.
På organisationen hemsida går följande att läsa: ”Empowering leaders who empower girls and communities, enabling them to reach their future dreams, starting on the football field – and further in life!” Och det här är så otroligt viktigt. Viktigare än vad jag kan beskriva just nu. Och just därför vill jag bara uppmana er alla att kika in på hemsidan och den finns här.

Fotbollen och idrott har gett mig så otroligt mycket i livet. Vem jag är och mina värderingar. Hur jag blir en bra teamplayer men också hur jag blir en bra ledare och vad som karaktäriseras utav en bra ledare. Idrotten har lärt mig att det är okej att misslyckas så länge jag reser mig igen. Det viktiga är hur du som individ hanterar en förlust och kanske inte hur du firar en vinst. Även om jag fortfarande blir sjukt förbannad när jag förlorar i exempelvis Monopol. Kan vara så att just en dålig förlorare är mitt sämsta karaktärsdrag.

Idrott för mig är större än enbart sporten och det är väl mest det jag vill säga med det här ostrukturerade inlägget. Och idrott förtjänar att få uppmärksamhet och just därför älskar jag att vi har Idrottsgalan en gång om året.

Lämna kommentar Dela inlägget:

SKAM

images

 

Halva befolkningen är begeistrad. Den andra halvan funderar mest på varför var och varannan människa springer runt och kallar sin umgängeskrets för kosegruppa.
Förklaringen stavas succéserien: SKAM!
Skam är egentligen den där tv-serien som jag önskade hade gått när jag gick på gymnasiet. Men jag är så otroligt glad över att min 17åriga lillasyster följer serien lika besatt som jag gör. Serien behandlar allt det där vardagliga som tillhör gymnasiet (som att glömma av den där inlämningsuppgiften och slänga ihop något två min innan deadline till skvallret på skolgården) men även djupare och svårare saker som första kärleken, sexualitet, ätstörningar och sexuella övergrepp.
Det är en serie som kastar mig tillbaka till tiden då jag och mina vänner satt och funderade på bästa sms:et att skicka till den där killen du gillade. Eller den där gången då en utav mina bästa vänner berättade att hon hade träffat någon och den där någon var en tjej. (Utan att spoila men lite som när Isak berättar för sina vänner.) Gymnasiet är en tid då man kan gå lite vilse på vägen när man försöker hitta sig själv. Men det är också en hyllning till kompisgänget, till kärleken och till livet.

Frida Boysen har skrivit en fantastiskt krönika som jag tycker att ni alla ska läsa. Och den hittar ni här. Liksom att Oliver Rosengren från Moderaterna har skrivit en debattartikel som också ska läsas och den finns här.

Läs texterna, fundera lite och se sedan Skam. Du kommer inte att ångra dig!

Lämna kommentar Dela inlägget:

En milstolpe & nya utmaningar

Då har jag klarat av den där dagen som jag egentligen aldrig trodde skulle komma. Hur jag nu har tvivlat på det är egentligen rätt absurt, jag menar: hoppar man på ett masterprogram och genomför det så kommer ju dagen komma då det är dags att försvara sin uppsats. Uppsatsen som har tagit all tid under det senaste  halvåret. Den där uppsatsen som har kantats av blod, svett och tårar som är en snyggare beskrivning utav papercuts, stress och ångest… Som att hoppa från en klippa men inte riktigt veta var man kommer att landa. Eller hur för den delen…

june 25, 2019 | 2pm

MEN JAG KAN GLATT MEDDELA ATT VÅR UPPSATS BLEV GODKÄND!

Och jag har under de senaste timmarna försökt smälta den här känslan utav att det känns som om livet blev genast lite lättare igen. Jag tror inte riktigt att jag har sett eller viljat se vidden av vad den här uppsatsen har inneburit eller påverkat mig. Men jag är så otroligt stolt över oss, över vår uppsats och att den blev godkänd idag.

Jag är så otroligt glad över att jag har haft min uppsatspartner W under den här hösten. Det hade inte gått annars. Jag hade inte fungerat annars. Och det är en otroligt skön känsla att kunna säga att vi klarade det tillsammans. En milstolpe kan vi bocka av i våra akademiska karriärer. Även om jag räknar med att min ska vara slut om ett halvår. Och nu när jag sitter här framför min dator, den dator som har fått höra x antal svordomar under den här resan slår det mig att det här är ändå rätt stort. Det är faktiskt lite stort att ha fått en masteruppsats klar och lite större att den också har passerat nålsögat och betygssatt. Det är ändå lite egoboost att sitta här och konstatera att Jonna 16 år hade rätt i att satsa på betyg som skulle ta henne till Lund och juridikstudier. 20åriga Jonna gjorde rätt i som kände att juridik är nog ändå inte något för mig, lite för stelt och flyttade vind för våg till Göteborg. 20åriga Jonna är också hon som landade i en klass, på en utbildning med Sveriges i särklass tråkigaste namn (kom igen: kandidatprogrammet i offentlig förvaltning är ju så osexigt som det kan bli) där hon träffade världens bästa människor, däribland W. 23åriga Jonna försvarade en kandidatuppsats i ämnet city branding och passade även på att känna ”Here we go, en master ska väl inte vara så svårt!?” och här sitter jag idag: snart 25 (i mars dock!) och har ett internship i hjärtat av Europa, i Bryssel. Där politik föds. Vilken drömresa det ändå har varit! Även om det finns gånger då jag har ringt pappa och gråtit i luren. Ofta på grund utav frustration.

Men uppsatsen ”Från öppna hjärtan till stängda gränser – En studie om den svenska migrationspolitiska diskursen” är inlämnad och jag är lycklig. De kommande tre dagarna kommer det mest vara flyttkaos och fix inför flytt och den 22a januari lämnar jag landskod +46 till förmån för +32. Och det kommer bli så roligt!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Jag kommer hem igen till jul

TravelVäskan är semipackad. Kylen är kind of tömd. Imorgon eftermiddag sätter jag mig på Harry Potter-tåget och åker hem till Dalarna. Känns däremot som om jag kan glömma egen kupé i och för sig… Men fem timmars podd-lyssnande är väl bra för själen?

23 december imorgon och det betyder att alltså hemresa. Hem till Dalarna över jul och nyår. Det kan nog ändå behövas så kaosartad som den här hösten/vintern ändå har varit.

Hur som helst vill jag passa på att önska er alla en god jul! Och ta hand om varandra!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Var din egna goda fe

A-Fabulous-Fete-Magic-Is-Something-You-Make

Det slår mig hur ofta människor bara tror att saker ska trilla ned i knät på dem. Och sedan ännu värre, att dessa människor också irriterar sig på att inget händer eller att fel saker händer. Men sanningen är ju lite att du är din egna lyckans smed. (Nu tänker jag utifrån de personer i min närhet som i de flesta fall är de jag träffar på universitetet.) Citatet ovan säger allt: ”Magic is something you make!”

Jag är så fruktansvärt trött på alla de personer som har sagt åt mig att jag har haft tur som har fått Bryssel. Och jag känner mest, vaddå fått? Jag har under 4,5 års tid satsat mot den här drömmen. Jag kanske inte alltid har uttalat den, för att den har känts avlägsen. Men tro mig, tur är nog det sista verbet som beskriver det hela. Det har tentapluggats, varit extrajobb och andra engagemang (som har gjort att jag har med plugg varit 250 % sysselsatt i perioder). Det har varit blod, svett och tårar. Det vill säga papercuts, löpturer till spårvagnen för att inte missa tentastarten och tårar av ångest och glädje och allt som hör de första staplande stegen i vuxenlivet till. Men tur vette tusan!? Jag blir faktiskt så provocerad av det här: jag har lagt ned så mycket tid, så mycket energi och jag är faktiskt för duktig på just det jag är bra på för att det ska få reduceras ned till tur. Bryssel är min perfect match men det beror på att jag har jobbat mig till det. Inget annat. Så var din egna goda fe för ”magic is something you make”!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Luciamorgon

Merryx-mas

Godmorgon världen! Tänkte passa på att önska er en fantastiskt fin Lucia och en god jul. Jag hoppas att ni hinner få lite julstämning i vad som nu börjar bli julstressen. Mys och ta hand om varandra helt enkelt.

Själv ska jag, som vanligt, ägna dagen åt uppsatsen. Och kaffe. Allt för att julen faktiskt bara ska kunna få vara jul!

Lämna kommentar Dela inlägget: