#imaktenskorridorer

”Vi började med politik för att vi ville förändra världen och bygga ett bättre samhälle. Vi fick snabbt lära oss att vi kommer att behöva förändra politikens egen värld först. Sexuella övertramp och övergrepp är en del av samhället, och män inom politiken är inga undantag. Många av oss går genom maktens korridorer och ser oss över axeln. Vi är färdiga med det. Nu berättar vi tillsammans om det som borde berättats för länge sedan.”

Så börjar den text där 1300 kvinnor inom politiken tillsammans säger: Nu räcker det. Det räckte för 50 år sedan. För 200 år sedan. Igår och tidigare idag men ingen ska någonsin behöva utsättas för sexuella trakasserier och/eller övergrepp. Och nu får det vara nog.

Jag tror inte att det är någon av oss längre som är förvånad över hur utbrett och vanligt förekommande detta är. Och det är med ett hugg i hjärtat som jag säger att nog har vi tjejer varit fullt medvetna om att sådana här saker händer sedan tidiga tonåren (senast). Det är med en klump i halsen och en begynnande huvudvärk som jag har tagit del av olika berättelser under #imaktenskorridorer och jag skulle bara vilja skicka ut en kram till er alla: Fy, bubblans vad modiga ni är! Och jag känner ändå, vi står nu bättre rustade inför framtiden. För vi står faktiskt tillsammans.

Under #MeToo har också jag berättat om händelser, om sexuella trakasserier men där jag faktiskt (och hur sjukt det än låter) ser att jag kan skatta mig lycklig. Att det inte var värre – för det gör så jäkla ont att inse hur många som har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Hur stora mörkertalen är. Men aldrig mer. Aldrig någonsin mer.

Det är aldrig enbart en kropp som utsätts för något. Det är ens väsen. Ens själ. Den där själen, det där väsendet som ändå tog oss hit som sa att vi vill förändra världen. Vet ni vad? Det här är ett steg på vägen.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

#MeToo

4 av 5 kvinnor har utsatts eller är utsatt för sexuella trakasserier.
1 av 3 kvinnor har utsatts eller är utsatt för sexuella övergrepp.

Siffror som får det att vända sig i magen.

Jag är äldst i en syskonskara på tre systrar och i relation till statistiken ovan är jag arg, frustrerad och rädd. Rädd för att jag inte är en av tre – men rent statistiskt sett så kommer någon av oss bli utsatt för sexuella övergrepp under vår livstid. Och det här är siffror för Sverige.

En av tre. Fyra av fem.

Jag har tappat greppet på antalet gånger jag har blivit tafsad på. Sjukt men sant. Jag har glömt antal gånger någon har stuckit upp sin hand under min kjol på krogen och jag har likväl glömt antalet gånger jag har snurrat runt, fly förbannad med en utskällning i högsta hugg och blivit bemött med ett skratt och antagligen ”du överreagerar bara”.
Nej, vet du vad: Det är inte att överreagera när någon annan tar sig rätt över min kropp. Det är min förbannade rättighet att bli arg! Frustrerad. Och ledsen. För det är en kränkning av mig som individ. Av mitt väsen. Av mig.

När jag är på väg hem sent på kvällen ställer jag mig, likt alla kvinnor jag känner, med ryggen mot räcket på rulltrappan i tunnelbanan. På sådant sätt minimerar vi risken att bli tafsade på. Vi står ogärna ensamma och väntar på kollektivtrafiken och när man väl har klivit på, placerar vi oss strategiskt nära föraren. För vi vet att denna kan larma snabbt om något händer.

Jag vet att alla inte förstår. Och jag förstår att alla inte heller kan förstå. Men vad som går över mitt förstånd är de personer som beskriver #MeToo-kampanjen som ”märklig”. Ja, du läste rätt. ”Märklig!” Och till dig som inte kan relatera: Var glad över att du inte kan det.

Här om dagen fick jag igen ont i magen när man i en panel i Nyhetsmorgon diskuterade just sexuella trakasserier och övergrepp och kampanjen. Där en man i panelen hävdade att man måste få göra bort sig och lite gubbtafsande inte är så fel. JO! Det är det. Och ett nej är fasen alltid ett nej. Och kan inte samhället och individer acceptera att ett nej är ett nej, då måste vi ha till en samtyckeslagstiftning. Där du måste få ett ja.

Det är så mycket jag vill säga och få ned i text. Så otroligt mycket. Men mest av allt är att jag vill att fyra av fem ska bli noll. En av tre ska bli ingen. Men tills dess: Våga säga ifrån! Våga säga nej! Och stötta varandra. Vi behöver det.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Partiledardebatt & nystart

Söndagskväll och partiledardebatt: det var verkligheten för många politiska nördar och samhällsintresserade medborgare igår. Fast ska jag vara helt ärlig följde jag Twitter-stormen på bekvämt avstånd från Dalarna och såg debatten på tåget till jobbet imorse. Det fungerade alldeles utmärkt det med. Även om jag inte tillhörde de hängivna twittrarna igår.

Jag känner mig i alla fall glad.
Glad för att min nya partiledare var otroligt bra igår. Och uppenbarligen var det fler än mig som tyckte exakt samma sak. Både Expressen och Aftonbladets undersökningar visar att Ulf gick segrande ur debatten igår. Glädjande och det här är bara en litet smakprov på vad som komma skall, från M:s sida. Tonen sattes med Ulf citat från de första minutrårna: ”Man måste se och våga erkänna problem, människor som inte kommer in på arbetsmarknaden, bidragsberoende och gängkriminalitet.”

Hade du annat för dig igår? Stressa inte SvD har sammanställt huvudpunkterna av debatten och räcker inte det så finns ju alltid svt play.

Jag sa det igår och jag säger det igen: Det är valår och det kommer att gå undan. Att ta sig till jobbet för att arbeta för att Ulf Kristersson ska bli Sveriges nästa statsminister, det är ändå fantastiskt roligt!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Ett kärt återseende

Så otroligt mycket har hänt sedan sist. Alldeles för mycket för att jag ska kunna ta allt från början. Men om vi snabbspolar och hamnar i realtid så är detta min verklighet just nu:

Jag har den otroliga förmånen att få arbeta i hjärtat av svensk politik! Efter min examen från Göteborgs Universitet och avslutad praktik i Bryssel på Mid Sweden European Office har jag flyttat till Stockholm och arbetar som politisk sekreterare för Moderaterna i riksdagen.

Det är utmanande, spännande och galet roligt! I en värld då politiken ställs på sin spets. Där vi får brottas med samhällsproblem, pröva våra egna idéer och guidas av den politiska kompassen. Ideologier och värderingar. Vem är jag egentligen?

Här om veckan uppdaterade jag min Twitter-bio och den lyder nu som följande: ”Kulla, frihetskämpe, storasyster & flexitarian. Politisk sekreterare i näringsutskottet för @nya_moderaterna 💙 Tweets om allt & inget.”  

Där är jag nu. Och det känns fantastiskt bra! Och jag är redo att ta med er på resan igen. Det är nu valår! Så spänn fast säkerhetsbältet, det kommer bli fart och fläkt.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Sunday = fun day!

Och så var det sista dagen på den här veckan. Jag förstår verkligen inte vad som händer med dagarna men de rusar iväg och jag springer efter. Ungefär så i alla fall.

Så uppdatering på EU just nu:
– Det var en aning kaos i veckan med Tusks omval och det kommer nog även vara stormigt efteråt. Jag menar: tror inte att Polen kommer ta det så lättvindigt att man körde över de och struntade i konsensus.
– Arktisomröstningen har en än gång blivit uppskjuten men det ska nu hända nästa vecka! Äntligen!!
– Jag gräver ned mig mer i utsläppsrättigheter och skogsanvändning. Jag är Team ETS och LULUCF nu för tiden.
– Det var toppmöte i Bryssel torsdag – fredag vilket resulterade i trafikkaos!
– Jag besökte NATO i torsdags. Det var otroligt spännande! Och ni som följer mig på Twitter vet att jag köpte en rosa NATO-tröja. Det är lite så jag jobbar känner jag.

Och jag tror att det där kan vara de stora sakerna. Hur som helst, idag är det söndag vilket betyder att jag ska snart gå ned till den lokala marknaden med en house mate. Planen är nog lite kaffe och nya snittblommor. Bara mysa runt egentligen för att ikväll är det dags för jobbmingel. Och vilken jobbvecka jag har framför mig!! (Seak peak följ #OECDonNSPA i sociala medier imorgon.)

Lämna kommentar Dela inlägget:

Très jolie

Vad ska jag säga egentligen? Livet i Bryssel är fantastiskt. Ni vet den där känslan av att ha hittat något som man är bra på och något som man tycker om att göra? Jag har den här. När jag får syssla med att bevaka politiken och påverka den. Fantastiskt, fantastiskt roligt.

Att sedan Bryssel bara är en fantastisk stad att bo i skadar ju inte heller. Och det finns alltid något att göra och som jag skulle vilja hinna göra. Utom på söndagar, eller då vill jag göra saker men det fungerar inte riktigt så här. Men tack vare ett gäng fantastiska nya vänner och några stycken som jag har känt ett tag så leker livet alltid ändå. Faktum är att jag känner mig rätt bortskämd. Mitt liv är ganska så perfekt just nu.

Och till en helt annan sak, igår avgick jag som vice ordförande för Moderata Studenter Göteborg. En förening som jag har varit en aktiv i sedan våren 2014. Jag skrev igår ett inlägg på Facebook om mina tankar kring att avgå:

”Idag avgår jag som vice ordförande i MST Göteborg. Och jag gör det från ett Bryssel som nu är hemma. Det är dags, till sommaren kan jag inte titulera mig som student längre och är man inte student ska man inte försöka driva studentfrågan och påverka kåren heller. Snedfördelning är aldrig bra och nya talanger ska ta över. 
Sedan 2014 har jag varit aktiv medlem i MUF Göteborg och det har varit en resa. En resa som inte hade varit möjlig utan att stöd och alla skratt tillsammans med tre golden girls  All kärlek, pepp och stolthet kring alla de fantastiska saker ni har åstadkommit, åstadkommer och kommer att åstadkomma! 

Att jag sedan genom Moderata Studenter har hittat vänner för livet, det är bara en galen bonus! Och ni vet alla vilka ni är (en del träffade jag senast igår). Så fortsätt bara vara så bra som ni är. Fortsätt med politiken, vik inte en tum från frihetsvärderingarna och så ses vi i en kampanjbuss vid nästa val!

Och har du frågor om EU:s agenda gällande skogspolitik? Ja, då är jag bara ett samtal bort!”

För det är så det känns. Jag är otroligt stolt över vad jag har kunnat bidra med under de här åren. Och speciellt till att profilera MST Göteborg nationellt. Men MST är nu ett äventyr vars resa har kommit till sin sista station för mig. Och det var dags att hoppa av tåget. Det finns andra saker jag kan lägga mitt engagemang på. Så på återseende, Moderata Studenter och Moderata Ungdomsförbundet Göteborg!

Lämna kommentar Dela inlägget:

1st

Första jobbdagen är nu avklarad sedan några timmar tillbaka. Och WOW vilken vår jag kommer få här. Det kommer bli spännande, utmanande, roligt, galet, fantastiskt, inspirerande och bara så otroligt härligt. Finns ett gäng till synonymer till dessa adjektiv men de här får duga än så länge.

Jag skrev det i mitt inlägg igår och jag håller faktiskt fast vid det. Det känns sjukt att jag äntligen är här i Bryssel. När klockan ringde imorse och jag slog upp ögonen så var det verkligen med en sådan där känsla i magen: Jag gjorde det! Jag är här! Jag är precis här där jag vill vara! Och vilken otrolig egoboost det egentligen är. Även om vi kan diskutera om det är just en egoboost jag behöver… Men på något vis är det faktum att jag hamnade här i Bryssel, på världens bästa kontor, ett kvitto på allt slit. Ett kvitto på alla de långa åren på universitetet. Ett kvitto på att vara trevlig och ha arbetsmoral lönar sig. Det är så fantastiskt härligt det med.

Vill du veta mer om vad det är jag gör under mitt internship så följ Mid Sweden på både Facebook och Twitter! (Länkarna hittar du om du klickar på respektive sociala medie.)

Lämna kommentar Dela inlägget:

#slöseri

Är det något som gör mig sjukt upprörd så är det slöseri av resurser. Och den här gången är det slöseri av pengar.
Befinner man sig i den politiska svängen så kan man väl konstatera att det här eftermiddagen på Twitter kan sammanfattas med en sjukt lång taxiresa från Stockholm till Sälen för att en ordförande från ett ungdomsförbund skulle delta på Folk och Försvar. Egentligen en konferens jag tror att vi alla hade velat deltagit i men kan vi inte bara, oavsett partifärg, konstatera att lägga medlemsavgifter på en taxiresa… Det är så sjukt att jag inte ens orkar skriva ihop något fint.

Som förtroendevald har man ett förtroende att förvalta. Låt det aldrig någonsin stiga dig till huvudet! Du har ett ansvar gentemot de som röstade på dig, som tror på dig, som sätter sin tilltro till dig. Och då måste du som individ föregå med gott exempel. Punkt. Och slutdiskuterat. Vi är i den tuffaste branschen någonsin: förtroendebranschen. Det tar en livstid att att bygga upp ett fantastiskt förtroende och respekt hos dina medmänniskor och utav dem som du inom politiken kommer strida mot. Men allt kan raseras på en sekund om du är respektlös nog att inte förvalta det förtroende du har fått. Och det är ett slöseri på en post som någon annan, med annan karaktär kunde ha haft.

Nu kommer jag vänta för att se vart #taxigate tar oss. Men för tusan människor, har du medlemmar bakom dig: har du ett ansvar. Så det så.

Lämna kommentar Dela inlägget:

1 december 2016

God morgon

1a december. Det är officiellt vinter. Det är officiellt en månad kvar tills masteruppsatsen ska in (okej, 4/1 men det är typ samma sak). Det är officiellt tre veckor tills det är jul på riktigt men jag har redan tjuvstartat! Och det är officiellt en sådan där dag då jag kommer dricka alldeles för mycket kaffe. Men ibland får det också vara helt okej.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Framtidsgalan 2016

IMG_6973

Här har vi honom. Den där människan som fick mig att faktiskt ta steget och engagera mig politiskt. En person som jag verkligen ville skulle bli omvald till statsminister 2014 och dag och natt kampanjade jag för just det fram till valdagen i september. Vi vet ju alla hur det gick men igår fick jag äntligen chansen att höra honom föreläsa live igen. Och vilken dröm det var!

”Ska man utvecklas och gå framåt måste man stänga dörrarna bakåt.”
– Fredrik Reinfeldt

Just det här citatet är något jag kommer bära med mig. I och för sig är det lite redan min livsfilosofi men det är rätt skönt att ha en person jag beundrar som också har lite samma inställning. Däremot behöver man komma ihåg att förändringar inte alltid är bekvämt. Men faktum är att oftast utvecklas vi mest när det är lite obekvämt. Men kom ihåg: för att komma vidare måste man släppa det som varit och med den inställningen kommer jag tackla år 2017 i alla fall.

Så hur kommer det sig att jag fick lyssna på Fredrik igår? Jo, Framtidsgalan 2016 gick av stapeln på Oscarsteatern. Det är en inspirationsdag för offentlig sektor skapad av Framtidsverket. Och vilken inspirationsboost det var! Jag önskar att det var fler unga och studenter som var där och lyssnade för mycket handlade om vikten av ungas engagemang.

Ett pass som också var otroligt lärorikt var inspirationsföreläsningen med Frida Boisen (som för övrigt också var dagens konferencier). Vilket energiknippe och vilken människa! Jag beundrar henne otroligt mycket, The queen of sociala medier. Så igår köpte jag hennes bok och fick den också signerad!

IMG_6967

IMG_6965

Hur glad ser inte jag ut att vara liksom?? Men på riktigt, Frida är grym och jag är otroligt glad över att jag fick vara med på den här dagen. Sådan boost!
Särskilt roligt igår var också att #framtidsgalan2016 trendade på sociala medier. Och jag kan ha varit en stor bidragande faktor till det. Vill du veta mer vad som händer i mitt liv så är det bara att följa mig på twitter också: @jonnaLS

Och med det sagt kan det konstateras att jag har haft alldeles strålande dagar i Uppsala och Stockholm. Så det är en trött människa som sitter på ett MTR Express-tåg tillbaka till Göteborg. Däremot har jag inte riktigt tid att vara trött som en student så nästa grej att göra på listan är helt enkelt att skriva på masteruppsatsen.

Lämna kommentar Dela inlägget: