Mina hjältar och förebilder

Jag vet inte om det finns någon som har missat vad som kan vara dagens mest uppmärksammade krönika. Linnéa Claeson, denna färgsprakande kvinna, har med en text på cirka 2500 tecken sett till att flera av de mest kompetenta människorna jag känner är frustrerade, ledsna och oroliga. Snart är år 2017 över och vi har inte kommit längre. Jag tror inte att det var meningen att texten skulle tas emot på detta vis men samtidigt känner jag också att det inte är så förvånande.

”Jag vill ha en svart kvinna som statsminister. Flator i Regeringen. Romska kvinnor i Riksdagen. En muslimsk polischef i slöja, djurrättsaktivister i departementen och en kvinna från Balkan som försvarsminister. Jag vill att fler bögar ska kunna komma ut i fotbollsallsvenskan och herrlandslaget.”

Så börjar krönikan med rubriken ”Jag vill ha representation – på riktigt” signerat Linnéa Claeson, den 2 december 2017 i Aftonbladet. Och allt jag känner är att det här strider mot allt jag tror på. Jag tror inte på att en människa kan reduceras enbart till kön, etnicitet, ålder eller någon annan intersektionalistisk term. Jag tror inte på att det är de lagstadgade diskrimineringsgrunderna som avgör vilka vi är och jag tror inte på att det finns enskilda människor i vår värld som tar sig friheten att stämpla andra människor med etiketter för att man själv inte är benägen att se bortom dessa.

Jag vill ha Ulf Kristersson som Sveriges nästa statsminister, för att vi delar samma värdegrund och samma tanke på hur Sverige kan bli ännu bättre. Jag vill representeras i riksdagen av dem som för min talan bäst – vare sig det är en kvinna eller man. För sanningen är att det är representation på riktigt. Sedan bryr jag mig inte om sexuell läggning, ålder eller etnicitet.

Mina hjältar och förebilder är inte baserade på utseende utan på kompetens och talang. För saker de brinner för och för saker de gör bra. Mina hjältar och förebilder är en brokig skara egentligen. Här finns min familj, lågstadieläraren, favoritförfattaren, superentreprenörer som egentligen inte ens vet om att jag finns. Här finns busschauffören som sa till, säkerhetsvakten vid riksdagen som alltid hälsar glatt hur tidigt det än är eller hur kallt det än må vara och så de fantastiska människor jag har förmånen att få jobba med varje dag. Det är också en stor skara – för jag inspireras av dessa varje dag.

Däremot är jag fullt medveten om att alla i världen inte ser på världen som jag gör. Alla i Sverige ser inte på Sverige som jag gör och alla hemma i Dalarna har inte samma perspektiv heller. Och det är fint. Det måste få vara så. I ett demokratiskt samhälle mår vi bra av att tycka olika. Och jag håller inte med Linnéa Claeson för fem öre. Vi må vara produktionen av samma årgång, där vi båda fyller 26 nästa år men vi kunde inte se på denna sak mer olika.

Men som en motpol till Linnéa Claesons krönika vill jag att du som har orkat läsa så här långt fortsätter ett tag till. Låt mig få presentera Sakine Madone och en replik i Dalarnas Tidningar.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud